Aftonbladet – 3 januari 1861, sida 2

dan ur hand i hand, de unga drängarna allvarligt fördjupade i omsorgen att med knif och gaffel föra de slippriga fiskbitarna utan olyckshändelse till munnen, och de unga pigorna med klappande hjertan afbidande det vigtiga ögonblick då det månde visa sig hvem som af ödet förunnas den enda i grötfatets djup förborgade lyckobönan. De fantastiskt formade vört-kakorna gömmas i visthuset till 1:sta Maj, då de ändtligen krossas för att i kallskålen, den af dricka och sirup tillredda läskedrycken, illustrera denna stora dag, då man skall dricka merg i benen. för sommarens mödor. Olycklig den som innan 1:sta Maj förlorar eller förstör sina julbullar. Och olyceklij den som icke kan disponera öfver en väldig yxhammare, då dessa sent omsider skola från sitt granitlika lugn gå sin förvandling till mötes. Men hvarje dag hafver sin Omsorg och ingen tänker derföre om nyårsqvällen på julbullarna. Det starka hembrygda ölet, som ur ett väldigt tennstop njutes i obegränsadt mått, gifver ordlekarna och gåtorna allt djerfvare fart kring det i början så stillsamt högtidliga julbordet. Men blifva skrattsalfvorna någon gång alltför högljudda, så klingar klockan inifrån herrskapsbordet och munterheten sjunker genast ner till ett vördnadsfullt pianissimo. Inne i salen stretade man emedlertid som bäst med att hitta rim för gröten, och unga Arthur förklarade patetiskt att den som ej kunde för gröten rimma, den borde förvisas nästa timma.? Signe och han hjelptes sedan att duka af bordet, för att så mycket förr kunna få börja med de mystiska nyårsspådomarne. Förgäfves förklarade Mathil a att deras hjelp alls icke var någon hjelp, tills hon slutligen