r T NYÅRSNATTEN. (Hvardagsbild af BROR CASPER.) sAck så roligt! Vi skola vaka in det FÅ året och stöpa ägghvita i vatten för att fåse vår blifvande mans embete eller yrke, rypade Signe Ehrenfeldt och klappade isina små hvita händer. Våra blifvande mäns, menar du väl, inföll den äldre systern, Eva. Den Eva! Hon är alltid storartad af sigX, fortfor Signe skrattande; en man är för litet för henne. cEn åt oss hvar är lagom, förklarade va. Nej, sade Mathilda Stang, husets enda dotter, som hittills varit sysselsatt med att hjelpa sina nykomna gäster af med sjalar och kappor. Sådana kunna de vara, att man behöfver ett halft dussin att välja bland, utan att kanske ändå: finna en enda lijom! ; ; R-Fy, så elaka ni är, afbröt Signe, med en liten misslynt knyck på sitt sextonåriga hufvud. Ett balft dussin att välja ibland? Då skulle man ju blifva alldeles yr i hufvudet. ZOch kanske välja i väpplingen tills man stannade i starren, fortsatte Eva med ett förstulet leende. RÖfver Mathildas drag flög en lätt skugga, men med barnslig finkänslighet tog Signe henne om halsen och hviskade: Alla tycka om Mathilda, och då vår egen bror kunde jöra henne så mycken sorg, gör hon rätt uti att sedan vara på sin vakt. Nå, flickor?4 ropade några glada röster nedifrån förstugan, fastnen I nu iger deruppe på vindskammaren? 5 Vi komma straxt!4 svarade BSigne, och