Aftonbladet – 2 januari 1861, sida 3

-) förtroenide vi emottagit; i underdänighet hos t) Eders Kongl. Maj:t anmäla den förberedande åtgärd, hvilken vi af fosterlandskärlek och känsla för medborgerli ligt funnit oss uppfordrade att vidtaga, till bildandet i hufvudstaden af en frivillig skarpskyttekår, såsom understöd i krigstid åt den värfvade och indelta armen och beväringen, till stadens skyddande mot fiender och såsom en länk i kedjan af det genom frivillig beväpning förstärkta mnationalförsvar, Å hvilket patriotiske män nu äro sysselsatta att I öfver hela landet organisera, äro vi djupt förI vissade att Eders Kongl. Maj:t, i afbidan af dessa allmänna bemödandens resultat, med deltagande följt denna det svenska folkets rörelse Toch till fullo uppskattar och gör rättvisa åt de ädla och manliga instinkter hos folket, hvilka Å härati uppenbarat sig, och gifva löfte om framgång åt ansträngningarne för det stora ändaÅ målet. I Ofvertygelsen om det nuvarande svenska förI svarsyerkets otillräcklighet för tillbakavisandet af yttre våld från mäktiga fiendtliga grannar har, vid kännedomen em den stora utvecklingen af främmande länders krigsmedel och bildandet uti flera långt mäktigare stater än Sverge af frivillig nationalbeväpning för att afhjelpa bristerna uti dessa rikens försvar, rotfästat sig i svenska folkets sinnen och födt den allvarliga tanken att grunda ett fullständigare, ett oöfvervinnerligt försvarsverk, till betryggande af nationens frihet och oberoende. af främmande inkräktare, till värn för den svenska jorden och för allt hvad den bär och närer som för folket är dyrbart och heligt. Också är känslan för denna pligt att försvara sig så naturlig hos en krigarestam, som nar sina anor från hedenhös, som aldrig i längden fördragit främmande våld och som nu, då den alltmera närmar sig lyckligare, på allmän rättvisa och mensklighet puandade samhällsförhållanden, med -hvilkas yggande den är ifrigt sysselsatt, fått ännu starkare skäl att älska och skydda detta land och mindre än någonsin är böjd att åt slumpen och roflystna fiender offra sina kära hem, sitt väl, sin tillvaro. Genom den indelta armån finnes redan ett mm samband mellan folket och krigareyrket och genom beväringen en fortplantningsskola bland folket för den militära andan och traditionen. Men erfarenheten har dock visat, att dessa inrättningar icke förmått så som önskligt varit upprätthålla sympatierna för krigareståndet såsom särskildt yrke; och den skattetunga, hvilken detta tänd föranledt, har ofta framkallat knot. Då nu folket sjelft börjar organisera sig militäriskt och således genom egen erfarenhet skall lära sig hvad som fordras till beväpning, RR het och krigsduglighet, är det antagligt att både den för svenska nationen så nödvändiga och hos densamma så anborna militära andan dertpå skall vinna och att värdet och nödvändigheten af det egentliga krigareståndet bättre skola uppskattas; och äro vi öfvertygade om att detta sednare resultat med större visshet skall uppnås genom folkbeväpningen än IR andra åtgärder, utom det att dessa folets vapenöfningar skola så väl bidraga att stärka nationens fysiska helsa och krafter som att lifva den medborgerliga andan och, genom de olika: samhällsklassernas sammanförande till en stor gemensamhet, förmildra ståndssplittrinen. I den militära andans och vapenfärdighetens intresse hafva vi vidtagit förberedelser för att kunna förskaffa ett antal af hufvudstadens till krigstjenst lämpliga och hugade manliga befolkning goda vapen och öfning i exercis, marsch och målskjutning, samt härstädes, enligt derom hos K. Öfverståthållare-embetet gjord anmälan, öppnat en byrå för inskrifning af välfrejdade ersoner, hvilka önska i skarpskytte-kåren eltaga. Vi hafva den stora tillfredsställelsen att kunna till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet inberätta att vårt vädjande till hufvudstadens innevånares fosterlandskänsla funnit ett lifligt och varmt gensvar och att byrån fått emottaga ganska talrika anmälningar och frikostiga penningebidrag för föreningens ändamål. För att så snart som möjligt kunna börja de militära öfningarne, och i afbidan på ankomsten af de gevär, hvilka för skarpskytteföreningens räkning blifva vid svenskt faktori beställda, erfordras till en början ett antal af 400 exercisRÅR Det är för att fylla detta behof som unertecknade våga hos Eders Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla om upplåtelse till begagnande för föreningens räkning, under loppet af år 1861, af 400 sidaha gevär från Eders Kongl. Maj:ts och Kronans förråd och mot förbindelsen . att af föreningens medel godtgöra den skada som kan å gevären under denna användning uppkomma, Stormäktigste, Allernådigste Konung! Då vi, de ringa verktygen för genomförandet i hufvudstaden af folkbeväpningens ide, våga underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning och behjertande den sak för hvilken vi arbeta och hvilken vi tro utgöra ett af nationens första och mi behof, öfverlemna vi med trygghet åt Eders Kongl Maj:ts upplysta konungsliga tänkesätt och fosterländska hjerta att nu och framgent af handlingarne döma om renheten ikvårt uppsåt att verka till fäderneslandets sänna bästa och allvaret i vår föresats att endast begagna de medel som lända dertill. ed djupaste etc. etc. Knut Bonde. G. Montgomery. 0. J. Hagelstam. R. von Feilitzen. J. W. Stjernstedt. Aug. Blanche. Az. Gabr. Carlsson. P. A. Siljeström. C. Adler-Å, sparre. Isidor Dubost. J. Mankell. J. O. Fischerström. F. Rosenqvist. Ad. Ohmann. Ferd. Ramström. — J. page H. Hagerman. — C. G. Sahlberg. — Awy. Hagström. J. W. Bergström. Herm. Sätherberg. Rob:t Brouhn. — P. Österman. J. N. Bruhn. Stockholm den 29 December 1860, RE a EE TE. Folkhevänningsröärelsen.