Aftonbladet – 2 januari 1861, sida 2

Något stärkt af denna torftiga måltid granskade jag mitt läge med större kallblodighet. Det blef mig endast ett beslut öfrigt; jag måste lemna denna menniskotomma öken. Mitt lif berodde derpå; ju förr desto bättre. Men hvilken riktning borde jag taga? Det var det första problemet som Tordrade lösning. Jag såg efter solen, hon var nära nedgången och stod just färdig att sjunka bakom bergets rand. Vi hade således rest vesterut för att komma till denna hemska trakt, och för att återkomma till San Antonio.de Bexar måste jag gå åtöster. På den skugglösa slätten erbjöd sig intet såsom stödjepunkt eller stamhåll för ögat, min skugga blef derföre min enda kompass. Jag ville vandra österut, derföre måste jag noga se till att min skugga om förmiddagen var bakom mig, om aftonen före mig. Dessutom sökte jag alltjemt hålla mina ögon fästade på någon viss punkt af landskapet för att icke afvika från raka linien. Sålunda bröt jag upp efter att hafva valt mig ett ögonmärke, och gick på, utan att se åt höger eller venster. Så vandrade jag tills natten inbröt. Den gränslösa slätten omgaf mig på alla sidor, men jag var åtminstone viss att jao icke afvikit från rätta vägen, och detta var en stor tröst. Jag slog upp läger åt mig innan det blef Tel och hållet natt, för att söka mig vatten och samla snäckor. : Under de begge första dagarne fann jag dessa näringsmedel utan synnerlig möda, men tredje dagen blefvo de sällsyntare och försvunno slutligen alldeles. Hunger och törst började plåga mig på nytt, och jag måste afvika från raka vägen för. att söka mig vatten och föda: k Tid efter annan hörde jag ett dån likt ljudet af en aflägsen dof åska, hvarefter en bjord vilda hästar sprängde fram; men skyg