Aftonbladet – 2 januari 1861, sida 1

hernhutiska församlingarne i Tyskland och andra länder. Emellertid voro vi icke i saknad af timliga egodelar. Min moder medförde, utom en vacker hemgift, äfven sin lösepenning i Gräfsnäs, som fideikommissarien af fideikommissets stiftarinna, Catharina Tham, var ålagd att gifva sina syskon vid godsetstillträdande. Min far åter, hade visserligen i sin ungdom och vid tredje Gustafs lysande och penningfrätande hof, sett sitt fäderarfsåsmåningom försvinna, men han var en förträfflig landthushållare, dessutom en mycket hurtig och tilltagsen man, med ovanliga själsförmögenheter, vida mera kunskaper än hans jemnåriga, ett oförskräckt mod, klart och ljust omdöme, mycken skarpsinnighet, mycken liflighet och hvad man kallar qvickhet, ty hans id6er, hans svar och infall voro tusentals, och upprepades ofta på samma gång som han med stor rättvisa kallades en af de hederligaste och bästa karlar som den tiden lefde. Han hade långt före sitt äktenskap och ännu medan min morfader lefde arrenderat Gräfsnäs samt köpt och arrenderat åtskilliga andra egendomar, hvaribland jag nu endast påminner mig Kilanda, Lilla Edet, Livred och Lo, Manda qvarnar samt ett stort trankök i bohuslänskajskärgården. Han var således inne i stora affärer, och ansågs redan som en förmögen man, när han gifte sig med min moder, hyvilken, född och uppfödd på Gräfsnäs, nu äfven började sin bana såsom maka och moder derstädes. Hon hade således i alla tider en stor förkärlek till detta herrliga ställe, och den dt i hög grad till: mig, hennes förstfödda, som året efter hennes förening med min fader började syskonringen, som sedan 1798 fortsattes med min broder Krister Georg, som likväl dog 1799