Aftonbladet – 2 januari 1861, sida 1

än gifvit mer och mer ljus, icke ännu hunnit att breda äfven det lättaste flor öfver minnet. Så är det mig åtminstone ännu i denna stund, och derföre vill jag börja min teckning, och Gud allena vet om jag äfven kan hinna sluta den. Jag tror det icke. År 1797 den 29 September såg jag för första gången ljuset, och det i en af de höghvältda och dystra kamrarna på det gamla sköna Gräfsnäs, hvars sju tornspiror den tiden ännu stodo rätt upp pekande åt den himmel dit vi alla längta när tiden är ute. Gräfsnäs tillhörde vid denna tidpunkt min äldsta morbroder, öfverste Johan Theodor Gripenstedt, hvilken fått det i fideikommiss efter sin fader och min morfader, hofjunkaren Gripenstedt, död långt förr än jag föddes, och gift med min mormoder, Helena Sofia Öllenberg, ett på sin tid ganska utmärkt fruntimmer både för sin skönhet, sin fina bildning och sitt skarpa förstånd. Längre tillbaka i min moders slägt gårjag icke, nämner blott att hon efter sin moder bette Helena Sofia, att hon hade en äldre broder, ofvannämnde öfverste Gripenstedt, af hvilken min fader: arrenderade Gräfsnäs vå tjugo år, vidare en äldre syster Stina aja, gift med major Volrath Tham, och en yngre broder, Jacob, först gift med ett tyskt fruntimmer vid namn Helena Weinhänk, och sedan med enke-prostinnan Vahlström, född Lindström. Och vare detta nog tills vidare om min möderneslägt, som jag i anledning af min födelseort, Gräfsnäs, kommit att först vidröra, churu jag på fädernet kunde, om jag ville, äfvenledes skryta med att hafva 16 alldeles tallblodiga anor, hvilket jag derigeron vet utt min fader var en bland dem som vid ett af Gustaf II:s tornerspel fick utgöra den 8:deien quadrilj,