be lefde ytterst indraget, och besöktes. endast af den store menniskovännen dr Lagberg, som mera fungerade såsom H—s aniliga än kroppsliga läkare. Efter konung Oscars anträde till regerinen, blef af Ramlösas dåvarande egare den la spelhusbyggnaden bortflyttad på en mera aflägsen plats, och apterad till logis för brunnsgäcter. Men ännu 1848 idkados roulettspol vid Ramlösa, dock mindre öppet, uti en flygelbyggnad invid störa hotellet. Numera lärer det alldeles vara afskaffadt. breder Brat BSR knit RR RR RANE kår (Insändt.) Genamäle. En insändare; som ådagalagt den naiva ironien emot sig sjelf att kalla sig COpartisk, ehuru man vid läsningen af snart sagdt hvarje rad i hans kria tycker sig förnimma hurusom pennan darrat i hans hand af lutter frenesi öfver att A. F. Lindblads opera Frondörerna4 både af kritik och allmänhet tillvunnit sig ett välförtjent erkännande — har i lördagens blad fått svalka sin ädla ifver i en lång uppsats, hvari man bland andra intressanta underrättelser äfven erhåller den, att SQpartiskt under flerfaldigt åhörande ef Frondörerna icke sofvit. Den cerberusarlade tonen i denna uppsats m dessutom hvimlar af ohöfviska utlåtel obestyrkta beskyllningar. och infamier stå för imsändaren-kretikastens ge, inbjuder visserligen att bemöta hela stå opusculum med det slags vältalighet, rmed dylika vanligen och rätteligen beras, men hvad beträffar ett par deri bea sakförhållanden, under hvars nedfvande Opartiskt verkligen synes hafva vitt, derom ett par ord i det följande. SsOpartiskX säger, att de omtagningar ar orden, som förekomma t Frondörerna, höra till förfädrens Spiskperuksqvantitativiteter för 70 å 109 år sedan, hvari jemväl Mozartska perioden. artigt inbegripes, Men att vår tid växt ifrån dem4, Vi kunna icke förutsätta att COpartisk icke hört den sednaste på vår scen uppsatta opera, nemligen Trubaduaren af Verdi eller Robert, för att nämna ett par exempel bland hundrade. Har då SOpartisk4 verkligen Ssofvitt under den kör, som sjunges i den förstnämnda operans andra akt af Ferfrando och hans folk, och hvari de både länge och välupprepa: SVi gå vår väg... så tyst på tå, men likväl icke röra sig ur fläcken, och dessutom alltemellanåt sjunga så starkt som struperne förmå? Har tOpartisk4 intet minhe af Bertrams och Raimbauds duett i tredje aktew af SRobert4, der textens ord :dislag in infinitum? Eller, hvad de klandrade pauuseringarne i Frondörerna beträffar, månne SOpa bör taga värre vid sig öfver dem än öfver de i den bekanta kören ur sistnämnde opera förekommande: Nu (paus) är (paus) han (paus) fast GTA Det är ju i senning opartiskt att stillatigande fördraga sådana för den dramatiska fortgången visserligen menliga, men häfdvunna bruk, dåde förekomma hos utländska tonsättare, men att med bitterhet klandra dem hos en inhemsk. Hvad SOpartisksX orerande om den i hans egen inbill; ning fostrade Selaquen vidkommer, så lemnar detta ett slätt begrepp om den finare urskiljningen hos det öra, som kan förblanda de otympliga tillstymmelser till en sådan, man någongång tyckt sig under elt nytt styckes i förnimma, med det småningom alltmera växande bifallet vid första representationen af Frondörernay som isynnerhet: efter den förträffliga duetten emellan hertiginnan och Georgette gaf sig luft med verklig spontanitet. Att fördöma en opera derföre att den icke kan fullt i värde motsvara sådana mästares, som en Glucks och Mozarts skapelser, är äfven ganska karakteristiskt för en sådan kritikast som Opartisk, hvilken i så mycket påminner om den af Thorild skildrade fille hjertlöse och illfänande despoten, och som tyckes behöfva väl be runda ej mindre hvad denne kritikens Jupiter tonans, utan misskund nedslående det lumpna och småsinnade, en gång yttrade: Gläd, lifva, elda allas svaghet ll de bästa försökt än hyad vår störste skald och En RE sagt: . Der går ej blott en vä Till mångafsitsiga ke Ön egen som ock, att den skriftställare, med hvars penna den blekgula afunden fått makt, beträdt en väg, . : Som förer nedåt ifrån himlaljusen, Sändebref till boktryokaren i Örebro, hr A. Bohlin och folkskololirare-sominarii-före