Aftonbladet – 31 december 1861, sida 2

handlingen af frågans enskiltheter, dels ock konungen vid fattandet af sitt höga beslut i ämnet ej må se ens ett försök att inverka på detsamma mer än i sjelfva den oundgtängliga hufvudprincipen, beslöto också de den 27 Okt. försumlade riksdagsmännen, ehurv flera yrkade -på motsatsen, att i inbjudningen från dem till allmänheten ej en enda detaljfrågaskulleinflytas Äfvenså uppmanades alla de då närvarande, att hvar och en i sin ort skulle söka förekommay att ej några reformmöten i den förr antagna bemärkelsen, ej någon diskussion om detaljerna af en blifvande representationsordning måtte uppstå, af fruktan att endast splittring deraf skulle föranledes, — då enhet nu framför allt är af nöden. Öfvertygade om, att det motstånd, som de privilegierade stånden allt hittills gjort emot hvarje genomgripande represefitationsreform, endast på det sätt kan på laglig väg öfvervinnas, att K. M:t tager sig saken an och framlägger ett förslag, som, åtminstone hvad den skattebestämmande andra kammaren beträffar, tillfredsställer -folkets rättmätiga anspråk, som ock, vid bildandet al den första eller lagstiftande kammaren, någon koncession åt de två nu privilegierade stånden, på hvilkas ja eller nej frågans gtundlagsenliga lösning dock beror, anses oundviklig, förslag, som endast af konungen kan, såsom ett oundgängligt vilkor för det helas framgång, framläggas, så hafva borgareoch bondestånden derföre välbetänkt vidtagit denna åtgärd, och med fullt förtroende vändt sig tll konungen med und. an: hållan om nådig proposition i ämnet. Högeligen önskvärdt är det nu, att ingen, som vill bereda framgång åt denna den vigtigaste af alla frågor, undanhåller sig. utan alla de, som dela den af borgareoch bondestånden uttalade önskan, må uppfatta saken på samma sätt, och anteckna sina namn på de kringsända listorna. Lika önskvärdt är det, att de tills vidare och intill dess K. M:t gifvit sin nådiga åsigt i ämnet tillkänna, afhålla sig från allt offentligt bearbetande af Mågans enskiltheter, utan förtröstansfullt afbida det beslut, landets fader i sin vishet anser för godt att fatta. Och önskvärdt är det slutligen, att de valberättigade till nästa riksdag uppdraga åt sina blifvande representanter, att enhälligt rösta för det kongl. förslag, som vi hoppa: blir framlagdt, blott det i: hufvudsaken är tillfredsställande, och ej afslå detsamm: för en eller annan mindre maktpåliggande punkt, så som det tyvärr skedde med ett förr afgifvet kongl. försjögs Endast på detta sätt kan man hoppas, att det efterlängtade målet vinnes. I grundlagsenlig väg kan ju framdeles ändrin dan erhållas i de delar man anser sådan behöflig. Nu och alltid är hufvudsaken, ati ej uppoffra det vigtigaste för bisaker, och det vigtigaste är, att ståndssplittringen upp: hör, och att Sverge omfattar blott ett stori intresse — fosterlandets. Boo den 19 Dec. 1860. H. Hamilton.