Aftonbladet – 31 december 1861, sida 2

locka min mor eller tant att upptäcka den hemlighet de hittills så obevekligt dolt för mig. Min enda utsigt, att få veta hvad som verkligen händt onkel George, mitt enda hopp, att någonsin-få återse honom, tycktes nu bero på dessa båda nära och kära anhöriga. Jag misströstade likväl att nåsonsin kunna förmå min mor att tala om et förbjudna ämnet, efter hvad som, tilldragit sig oss emellan; men jag satte större förtroende: till möjligheten att slutligen förmå min tant att lossa något på tystlåtenhetens stränga band. Men mina förhoppningar i detta hänseende skulle ej uppfyl as. Vid mitt nästa besök i England fann jag min tant sängliggande efter ett slaganfall, som beröfvat henne talförmågan. Hon dog snart derefter: i mina armar, insättande mig till sin ende arftagare. Jag sökte ifrigt i hennes papper efter något omnämnande af familjehemligheten, men fann ej den ringaste ledning. Alla min mors bref till sin syster vid tiden för Carolinas sjukdom och död hade blifvit förstörda.