Aftonbladet – 31 december 1861, sida 2

höjd, på något afstånd från stora landsvägen; jag beslöt att taga stället närmare i betraktande och, om det motsvarade min förväntan, der tillbringa natten. Jag fann det förnämsta värdshuset trefligt och stilla, beställde nattläger der ochbegat mig efter middagen ut för att se på kyrkan. Ingen tanke på onkel George genomfor mitt sinne, då jag inträdde deri, och likväl förde mig händelsen justi detta ögonbliek till den upptäckt, hvilken jag under så. många förflutna år förgäfves eftersträfvat — den upptäckt jag uppgifvit såsom hopplös alltsedan min mors dödsdag. ag fann ingenting anmärkningsvärdt i kyrkan, och stod i begrepp att lemna den igen, då jag uppfångade en skymt af en vacker utsigt genom en sidodörr, och stannade för att njuta ;deraf. Kyrkogården bildade förgrunden. i taflan, h bakom den sluttåde kullen sakta nedåt ätten, öfver hvilken solen just gick ned i hela sin herrlighet. Församlingens kyrkoherde vandrade fram och tillbaka på den sandgång, som åtskiljde raderna af grafvar, läsande i sitt breviarium. — Under mina resor hade jag lärt att tala franska så pass flytande,-som .de flesta :bildade engelsmön; och när presten kom mig nära, sade jag några ord om den sköna utsigten och den ordning och prydlighet, som utmärkte hans kyrkogård. Hån svarade mig med mycken artighet och vi kommo snart i ett lifligt samtal. ; Då vi ströfvade omkring på sandgångarne, fängslades min uppmärksamhet vid en af orafvarne, som slåg något afsides från-de öfriga. Korset på denna graf skiljde sig märkbart från dem på de andra; Medan alla dessa voro behängda med kransar, var letta enda alldeles tomt och, hvad som var