Aftonbladet – 29 december 1860, sida 2

När min far varit gift en liten tid, tog han sin yngsta broder till sig som biträde Om onkel George hade blifvit utnämnde till president i: sundhetskollegium, kunde de ej hafva gjort Honom stoltare och lyckligare än han var i sin nya ställning. Jag fruktar at min far aldrig förstod djupet af den tillgif venhet hans broder hyste för honom. Allt dei tyngre arbetet föll på Georges lott, de långa nattresorna, den besvärliga vården om fat tiga, de druckna, de motbjudande och vämjeliga besigtningarne, med ett ord — alla en fältskärs och läkares mest tröttsamma och, vidriga göromål hänvisades åt honom, och dag efter dag, månad efter månad, sträfvade han igenom dem utan en enda klagan. Då hans bror och svägerska foro ut på middag till de förnämsta i grefskapet, hände det honom aldrig att känna sig sårad af att bli lemnad hemma, såsom om han aldrig. funnits. När doktorns i sin tur gåfvo middaar och han skickades efter vid tetiden och ick sitta tyst och bortglömd i-en vrå, föll det honom aldrig in att han behandlades med bristande vänlighet och aktning. Han utgjorde ett af husets inventarier, och att söka göra sig så nyttig som möjligt på den plats, der hans bror kunde behaga använda honom, var hans lifs enda omsorg så väl som enda glädje. Allt hvad jag här berättat om onkel George hvilar på rad jag hört af andra. Min egen personliga kännedom af honom är inskränkt till hvad jag minnes från min tidiga barndom. Men tillåt mig först säga nägra ord om mina föräldrar, min syster och mig sjelf. Carolina var den förstfödda och mest älskade af oss båda syskon. Jag gjorde ej mitt inträde i verlden förr än fyra år efter hennes födelse och efterföljdes ej af någon. Carolina var från sin spädaste ålder ett un