Hvarför inte! Emedan man måste vara galen för att kritisera på -samma sätt som ni. Jaså, för mycket blått! Hvad, jag. Ruysdaels lärjunge och kusin i tredje led till Gerard Douws sonsons son, skulle inte kunna måla en himmel? Vet, alt mitt rykte längesedan är grundadt! Jag har en Röd Häst i Mecheln, en Grön Björn i Nemur och en Charlemagne i Aachen, framför hvilka hvarje förbigående stannar fastnaglad af beundran!? -e h prat!? utbrast kritikern, ryckande aletten ur målarens hand. Ni förtjente att få ert eget porträtt måladt som skylt för Flämmändska Åsnan!4 I sin harm rusade han uppför stegen med en gosses lilighet och började med flata handen plån: ut mästerverket af Gerard Douws sonson: sons kusin i tredje led. Håll upp, ni gamle charlatan! skrek den sistnämnde. Ni förderfvar min skylt! en är sannerligen värd trettiofem frants. Och så mitt rykte — förloradt, förbi fö alltid! Han skakade stegen våldsamt för att tå sin förföljare att stiga ned. Men dennt tycktes på intet vis generad hvarken dera eller af den hop bönder, som blifvit dit lockade af dispyten, utan fortfor att sudde ut det glödandå landskapet. Derpå tecknade han endast med fingerspetsen och borstens skaft i mästerliga konturer tre flammändska bönder, som med ölglaset i hand drucko den uppgående solens skål, just son den syntes öfver horisonten, skingrande mor.onens åa dimmor. Ett. af ansiotens amställde en väl träffad och löjlig karrikotyr af den undanträngde skyltmålaren. skådarne voro till en början storligen bvgade att taga sin landsmans parti mot den iromfusige ämlingen, Hvad rätt hade han