Aftonbladet – 28 december 1860, sida 3

gjorde kontrakt om köp af en Ofantlig gvantitet majs, som skulle levereras i NewyorksCity, hvarefter han reste till: Cleveland.i Ohio:-Der försökte han uppgöra en affär med en köpman, men ban talade sådana orimligheter, att man ej ville-inlåta sig i bandel med honom. Emellertia hade hans vävner, isynnerhet hans hutru i Wiskonsin (ty han har der hustru -och två barn) gjört allt hvad de kunde, för att få kunskep om hans. vistelseort. De.följde honom på spåren till Syrakusa och derifrån till Cleveland. Då bans bror kom dit, var fogeln redan hortflugen på jernväg; men slutligen adöträffades han i Adrian och fördes tillbaka till dårhuset. — Fotograf-konfekt. Från Paris skrifves: Bland nya uppfinningar med afseende på bordets nöjen är den 8. k.-bonbon fotografique, som i Sirsudins nyligen öppnade störa etablissement förevisås. Det består i de wsöktaste konfektyrer i dyrbara omslag med fotografierade porträtter i hel figur och bröstbild af alla desförnämsta aktriserna i Paris, lärda, konstnärer, generaler, med ett.ord alla samtida celebriteter. -Sedan man ätit konfekten, gör man sig ett album af omslaget. . Icke nog dermed. Den, som ger en fin middag, beställer hos Siraudin bonbons med sina porträtter och. gästerna hafva således vid deserten nöjet att hemföra porträttet af värden eller -värdinnan till tacksamhetserinran, troligen varsktigare än Had magen förmår. Af alla yrken i Paris anses restourantens och confiseurens göra de bösta äffarer. Den förre gör hastigare fortung, men sockerbagarens är i längden mera inbringande. Det ir aldrig exempel att en-Pariserconfiseur gjort bankrutt, alla äro enormt rika. — I Paris fruntimmerspensloner herrskar för närvarande em stor uppståndelse, framkallad deraf, att från Amerika anländt en tolfårig flicka, som uppgifves vara egarinna till aderton: millioner dollars, och som Fr ctr i en af de bästa fickpensionerna; Naturligtvis uppbjuda alla höfvudstadens pensionsförestånders ör allt för att få den lilla fmillionärskan till elev. — Tanvhänsor. Samtidigt med denna operas uppförande på stora operan i Paris, annonseras DE Bouftes parisiennes en parodi derå kallad: Le Tannhäuser parisien med musiken af Ofenbach. Texten är af tysken Albert Wolff, en vf Charivaris mest omtyckta medarbetare.