Aftonbladet – 27 december 1860, sida 3

kunde icke ana att hon rusade ut för att hindra honom komma in i sängkammaren och upptäcka mig; han trodde attjfvern var förtjusning öfver hans ankomst... Hans mun flödade af betydelselösa artigheter och smicker, det vanligaste och dummaste man kan tänka sig; jag led ofantligt af att höra det, bäfvande för: hvad hon skulle svara. De få ögonblick han teg lyssnade jag ifriPare än en jägare på orrlek; men hon hviskade så lågt och enstafvigt, att jag icke kunde uppfatta ett enda ord. Jag fick feber ; -samtalet mellan dem räckte en god halftimma; de sutto beqvämt på stolar i frisk luft. Jag stod emellan draperierna hära att qväfvas. Jag ville rusa fram och bjuda ut baronen på duell, men ryste vid tanken. på hvad mina förmän skulle säga om slikt. Slutligen sade baronen: De kungliga komma på spektakleti qväll. Mamsell Högqvist triumferar. Jag har en loge på första raden för mina systrar; jag anhåller att nådig. frun gör oss sällskap; vagnen väntar. Klockan är väl blott half sex; men jag skall hemta mina systrar och anhåller att med detsamma få presentera nådig frun för dem!? Min feber ökades. Sidenburen i den paradisiska sängkammaren föreföll mig som ett brinnande helvete; ehuru jag icke hörde hennes svar, förstod jag att han var längre kommen i gunst hos henne än jag. Jag afundades honom den förmånen , att ega ystrar, och att kunna föra henne i deras sällskap med sig på spektaklet. Bäst som det var hörde jag dörren mellan förmaket och sängkammaren öppnas; i lanka alt begge voro qvar derute, rusade jag ut ur buren föratt andas: frisk luft, men öfverraskades af att finna henne ensam i sängkammaren. EN Innan jag hann utbrista i ord, bjöd hon med sitt oemotståndliga majestät hviskande: Tyst! stilla! Han är qvar derutel!? NR fick plötsligt mod och hviskade;