Aftonbladet – 27 december 1860, sida 3

Låt horom.gå och mig stanna. Jag älskar er mest! A Tyst! tyst! Ack, hvad hon var,vacker i sin oro för; min skull! Jag hviskade åter: Hur kan ni vara så grym mot mig?? Han är ju derute och ni härime! Men ni far Bort med honom ochlemnar mig ensam!? , PDet är för spektaklets skull, och icke för hans!? d i Oroa er intet, han är en narr; visa mig er tillgifyenhet nu, gå in i buren, stå stilla till dess jag farit, orörlig; stum; så skall. jag vara evigt tacksam; men tittar ni utett gonblick, så...? Det lilla ordet så uttalades så kraftigt, så elektriskt af hennes rosenläppar, att jag for in i buren?, som en. avtomat. En stuåd stod jag alldeles tyst och blind inom förhängena och hörde hennes lätta steg, fraset af hennes luftiga kläder; ja, hennes egensandedrägt... Slutligen närmade jag mina ögon till springan mellan förhängena och såg henne stå främför sin stora psyche påtagande småningom hatt, sjal, handskar: och. kappa, samt pröfvande sig sjelf i det klara. spegelglaset; Min kärleks feber. glödde öfver,hundra grader; jag ville ut att omfamna henne och gifva henme en afskedskyss, som skulle besegla vårt förbund, men qvarhölls. liksom förtrollad at hennes mäktiga: så !u.. Min ställning i buren, blef ralltmera plågsam, hettan inom mig ökades: hvarje sekund i den qvafva luften jag höjde armarna, för ätt sträcka ut mig, råkade röra vid något hårdt och kallt. öfver mitt hufvud, kände derpå att det lät sig. vridas; -af nyfikenhet vred jag — usch! i ögonblicket öfverströmmades jag af iskallt vatten. I detsamma; öppnade .hon dörren till för-. maket, jag hörde baronen fråga: oroligt: hvad är det för väsen derinne?? Hon skrattade och svarade; Betyder in