Aftonbladet – 27 december 1860, sida 2

gen fara; det sitter bevaradt inom ett ganskä -hulligt bröstvärn. Drick ur ditt glas!? Notarien drack liknöjd och sade: ?Du skall: få höra alltsammans. Jag har ändtigen kommit till den ställning att jag kan söka mig en maka; jag har ledsnat vid ungkarlslifvet, jag längtar efter ett lugnt oc trefligt Hem. En ungkarl är blott ett halft väsen, jag suckar efter min frånvarande äkta hälft. Jag har väl sett hvar hon finnes, den enda som passar för mig, jag var helt nära att få henne fill maka, då den plötsliga olyckan. inträffade, den olyckan som skulle funnät ofbjel as, om jag icke fått detta löjliga utseende, som nu hindrar mig att uppsöka henne, som jag älskar nu ursinnigare än någonsin.? Jaså, stackars karl, du drages med den der pojk-febern kärlek vid fyratiofem! Det här du för det du så länge varit utan röd, näsa. Hade du som jag fått sådan som yngling, så kunde du fa blifvit köpman i? stället för pennfäktare och gift lika lyckligt som;jag!? DÄR or gift?? inföll notarien förvånad; ?du-sade ju att,du var ungkarl.? Jag sade att jag var åter ungkarl, det vill säga enkling. Jag fick min hustrujust för min röda näsas skull.? Det var högst-konstigt! Låt. mig höra hur det gick till!? Helt enkelt; min principals dotter, vacer, qvick och tillika egarinna af ett betydligt modersarf, omsvärmades af unga office-rare, men brydde: sig icke om dem. Hen: nes fär hade-berättat för henne om mina mötgångar för min näsas skull, detta väckte först hennes medlidende;: han berömde dagigen min trohet och duglighet, detta ingaf hehne aktning för mig; fadren kallade henne sitt hjerta? och. mig sin ?högra hand?, detta gjorde mig dyrbar för henne; jag tordes aldrig för min näsas skull se på någon flicka, allraminst på henne, detta ingaf henne förroende till mig; hennes många friare berättade om hvarandra så mångeäfventyr att