Aftonbladet – 27 december 1860, sida 2

tviflad återvände jag till Stockholm och. sökte plats som bodbetjent — förgäfves; så snart min röda näsa blef synlig för någon handlande, afslogs tvärt min ödmjuka ansökan, ehuru jag icke vågat vända mig till andra än mäkråmäte. Jag blef alldeles pank, och drefs ut en morgon af min värs dinna, för det jag ej: kunde. betala hyran: Jag vandrade hela dagen rådlös, hade blott tolf skilling, kunde ej få middag, utan gick in till De la Oroix på Malmtorgsgatan för alt få enzkopp kaffe med skorpor; derinne utt en äldre herre, läste först tidningar; sedan drack kan kaffe mycket högtidligt och satte sin snusdosa på bordet. När han gick, glömde han henne; jag märkte det icke förrän en lång stund efter det han gått. Jag frågade då skänkmamsellen hvad han hette, fick veta det; han var grosshandlare; jeg tog silfverdosan och sprang till hans kontor. Han blef högst förtjust att få igen dosan, som tillhört hans far, frågade hvad jag var för en, och då jag u priktigt sade honom allt, antog han mig p sitt kontor. Genorhhonom kom jag ock i stora affärer, blef min egen och är nu burgen. Om jag icke fått röd näsa, skulle jag blifvit tjensteman, hä, hä, häl en fattig stackare, som måst krusa för förmän i tjugo år och ändå till slut fått blott ett ben ätt gnaga. Nu kan jag sätta min röda näsa så högt jag vill. Den slutsats du häraf kan draga, är t du icke bör vara ängslig för din röda ellerförrnågon olycka; ty just genom sädan kan man komma fill lyckas Få se om icke du om några år skall, liksom jag, tacka Gud för din röda näsa.? — Köpmannens u priktighet och hbjertlighet rde notarien, så att han beslöt att meddela sig föllständigt om orsaken till sin sorg och sade: Visst är min näsas rodnad en stor förargelse för mig i denna stund, men ololt som hinder för tillfället; hon blir hög vit igen, men mitt stackars hjerta krossas.? Tvärlom,, dit näsa blir nog som min, nen ditt hjerta, hä, hä, häl med det är in