Aftonbladet – 27 december 1860, sida 2

Lika stort gagn skulle Italien hafva af den föreslagna fosningen: När det genom oodvilligt afträdande hade fått Venetien med sig införlifvadt, skulle det kunna anse besittningen tryggad. Känslan af fred och lugn skulle genomtränga hela Italien, återoifva fälten deras saknade armar, göra det möjligt att indraga trefjerdedetar af den stående hären och ändå bereda säkerhet mot. det utländska väldets återvändande: Men. den: stora affären skall icke uppgöras såsom en handel mellan två stater, utan då den rörer hela Europas gemensamma bästa skall den ock afslutas på en kongress, der alla Europas makter äro representerade. En öfversigt af verldsställningen visar huru djupt allar äro intresserade af en fullkomlig och säker freds vinnande. Det skulle öka alla folks välstånd, stärka alla staters kredit. Derföre böra de alla gå i borgen för den summa som skulle upplånas ått betala Österrike med. Uppskjuter man härmed, så förlänger och förvärrar man endast det;varande tillståndet, då kapitalerna mer och mer draga sig ifrån industrien af farhåga för ett kommande allmänt krig; produktionen skall mer och mer sina ut, och dermed välståndet. Mångfaldiga utlägg, som stater gjort för allmänt nyttiga ändamål, hafva visat sig bära de bästa frukter. Storbritannien, Frankrike och Ryssland ha gjort alldelas detsamma, som nu föreslås hela Europa, då de garanterade det lån, som grundlade Greklands sjelfständighet. Sedan författaren härefter temligen utförligt visat huru illa det står till: med de österrikiska statsfinanserna och huru de gefom den föreslagna åtgärden skulle vinna förbättring samt huru i samma mån alla andra staters papper och industri skulle höja sig, drager han deraf den slutsatsen, att ingen nation skulle vägra att deltaga i Venetiens friköpande för att vinna befrielse från det nu rådande tillståndet, då de stående härarne utsuga länderna.