Aftonbladet – 27 december 1860, sida 2

Då är jag förlorad!? klagade notärien åter dyster. Då min syster omöjligt ville lyssna till hans prat om sin kärlek till henne, sökte han att väcka hennes medlidande; han lyekades, så att han i fjol bevekte henne attgenom mig skaffa honom några tusen riksdaler3 för: dessa är han nu bysatt och har skrifvit till henne att hon måtte utverka. miskund af mig: Hvad skall j öra? ? Håll honom qvar till dess jag blifvit gift med fru Rindau? å Köpmannen småskrattade slugt och sade: Du skulle ja berätta mig huru du: fick din röda näsa; vi ha kommit för långtfrån hufvudsaken.? å Du skall få höra alltsammans, Fru Rosalie Rindau är enka efter-en sjökapten, har ott ståtligt hus på söder, är tjugofem år, men tycks vara blott sexton, skön som en madonna, glad:och okonstlad som en landtficka; hennes ögon stråla som solens, hennes mun är qvintessensen af alla: verldens rosor — —? a r Och näsan röd, som en rubin?? inföll köpmannen skrattande. , 8å du talar; hennes näsa är så skön, så hvit som -— Å : Blanc-manger, kan jag tro; då passar hon icke för dig, rödnäsing!? Om du icke slutar att gyckla, så får du icke höra mera om henne.?. ; Jag tiger, jag tänder en ny cigarr; drick ett glas punsch, så blifva dina läppar lenare att tala om qvintessensen.? Notarien drack med mera smak än förut och sade med upprymd min: i : Jag bor långt upp på norr och hon långt Jå söder, men änd Re jag henne; hvarenda afton ett helt är; det dröjde länge; innan jag vågade yppa min böjelse, ty oak: tadt hennes tjusande rosenläppar alltid tyckas hviska: kom i min:famin, strålar i hennes ögonsen: blick) som Säger, Vik hädan. jag är förlägnare och ödmjukare inför henne, n inför sjelfva presidenten. För trenne da: