Aftonbladet – 24 december 1860, sida 3

00 EEE TT SK gr EYE Eg ger ot TR SO PENN konungen än mera vredgad. SJag misstän. ker, jag anklagar er alla, tills tjufven bli upptäckt och dosan återskaffad. Kalla hi erman (polismästaren) på ögonblicket. Han skall visitera hos er alla, han skall utsätt ; lett högt pris för den som kan sprida ljus öfver denna skändliga handling.? TPTillåter Eders Kongl. Maj:t ..? yttrade Dotta. Inga invändningar?, inföll kungen och stampade i golfvet. ?Lyd på ögonblicket: såvida jag ej skall misstänka just er såsom tjufven !? Men är då Eders K. Maj:t fullt förvis sad -om att dosan är bortstulen?? frågade Dotta med oförändradt lugn. Kan denicke vara bortgifven?? :.?Till. hvemskulle väl en:så dyrbar pjer kunna bortgifvas — menar ni? Anej! PE serligen är jag gifmild, allt för gifmnld; mer en så dyrbar gålva förtjenar ingen här ilandet. Derföre lyd den befallning jag gifvit, annars drabbar er min onåd för alltid.? Visserligen ! svarade Dotta med stadit röst. Men var det icke någon som härom dagen undfick ett vedermäle af EdersKongl. Maj:ts synnerliga nåd. X, — om jag ce misstager mig?? Ah! — utropade konungen ytterst häen, — den gemene X., som genom siti infama sqvaller gjorde mig löjlig inför mir egen. son och hans omgifning! — — Nej, ni misstar er, Dottal Ni skall icke lyckas missleda mig. Han fick en af de små guldsnusdosorna som ligga i lådan fill höger. I den lådan skola-femi ligga, ty han fick der sjette — förstår ni? — Förvissa er deron sjelf; jag är säker?, — yttrade kungen med tillförsigt. Dotta drog ut den anvisade lådan och räknade högt: en — två — tre — fyra — fem -— (en paus) — ; Nå ser ni blott fem!? inföll kungen. ?Nej — sex, Eders K. Maj:t — ty så många ligga der? — yttrade Dotta med tonvigt på hvarje stafvelse. Eders K. Maj:t är; således icke bestulen af någon bland sin misskända omgifning.? s ; Det war uppenbart att X. fått den dyrbara gulddosan, men af -— misstag. Icke ett ord till ursäkt för den svåra beskyllningen yttrade kungen; men desto lifligare öfverläggning uppstod nu — grefve Brahe hade inkommit — huru misstaget skulle rättas. Kungen ville helt enkelt låta uppkalla X., afhonom återfordra dosan och sedan gifva honom en af mindre värde i stället. Grefve Brahe, som aldrig direkt motsade konungen, medgaf att denna åtgärd vore bäst, såvida ej X. redan för andra omtalat och förevisat den kungliga presenten. I så fall skulle reklamationen väcka skandal, kanske omtalas i tidningarne och folk möjligen betrakta saken från en för H. M:t ofördelaktig synpunkt. Grefven anså; Psigtigast att låta X. behålla pr ; Men konungen höll:fast vid sin meni Andtligen sade Dotta:jag har uttänkt en plan som bör kunna lyckas, om den med försigtighet utföres. Tillåter Eders K. Maj:t mig att handla efter omständigheterna och ja; lofvar heligt att om rage misslyckas, så skall åtminstone icke E. K. M:t blifva Komprometterad:? Ja, svarade konungen slutligen med belåtenhet. . ?Min bästa Dotta, handlasom du vill. 7 Din tillgifvenhet för mig är lika stor som din fina takt. Du har ej förgäfves i många år tillhört min, omgifning.? Förhållandet var att X, hvilken tillhörde dessa lumpna karakterer, som vilja stå väl alla håll, aspireråde, sedan flera år tillaka, en landshöfdingepost, och hade derom äfven fått ett afdessa halfva löften, som konungen. alltför obetänksamt utdelade och glömde ögonblicket derefter. X hade redan fått en aning om resultatet af konungens besök hos kronprinsen, och fruktade för följderna deraf. ÅA den andra sidan hade han icke vågat för någon annan än sin hustru omtala den kungliga presenten, på det ingen skulle fråga eller gissa hvarföre just han fått en sådan. Han snusade icke, och ehuru sträng hushållare, till och med snål, vågade han ej till salu urgana dosan, för att ej på något håll blifva komprometterad. Allt detta beräknadö — eller anade Dotta, sedan han först hos Giron, som var den ende hvilken på den tiden handlade med retiosa af större värde,, förvissat sig om att icke till salu utbjudit någon gulddosa. Han passade alltså på när X var utgången och begärde ett samtal med fru X. Han sade då oförbehållsamt, att H. Maj:t, då han gaf X snusdosan; hade trott att X snusade: Konungen hade sedan erinrat sig utt Kicke gjorde så; och kände alltför väl såsom -så grannlaga att han icke villef ller kunde sälja en kunglig gåfva. Detvar åledes en möjlighet antingen att byta ul losan möt en dyrbar silfverpjes, Om så önkades, till och medmed en inskrift derpå, rittnande om konungens bevågenhet för X — Her, Om familjen X:s7 silfverservis redan rar komplett; att sälja dosan i största tysthet ill-någon mot kontant 1000 rdr; då möjlisen derjemte en Briljanterad brosch till fru C kuhde öfverlemnas såsom ett ytterligare redermäle af H. Maj:ts oförändrade bevå: ;enhet för hela. familjen X. Serdeles omt let sednäre alternativet antogs -fordrade ;ranlagenheten å ömse sidor: den största örtegenhet. I bättre händerän fru X:s unde underhandlingens icke anförtros. X mfattade också begärligt; vare sig att han ände eller icke ville känna dosäns verkliga rärde, det erbjudna tillfället att förbyta den not kontanter; som, utlånta, både gålvo änta och icke komprometterade honom, och ru X erhöll ganska riktiot en hågot gamnalmotlig juvelbrosch — ett arf efter en afägsen slägtinge? — omtalte hon sedan. lanen hade således lyckats, och förtjust utopade nu konungen, då han väl hade. doan i sin hand: G Dotta! Ni är bestämdt en fintligare unanande wa Nr vr TA vinne diniamator. — HR