Aftonbladet – 24 december 1860, sida 2

— Sir Isaac: Newtons frieri. Sir Isaac New ton, som var en Jar onerad tobaksrökare, besökte ofta en adelsdam, hvilken alltid bjöd honom på hans favoritpipa och den finaste tobak. som fanns att få. Newtons besök blefvo allb tätare, och slutligen infann han sig dagligen. Hvad var väl naturligare, än att mylady ansåg. sig sjelf såsom föremålet för hans dyrkan? Hon beundrade , hans karakter och ryktbarhet. Dagligen väntade hon sig få höra Newtons kärleksförklaring och änhällan om hennes hand; men förgäfves, Den utmärkte lärde satt fullkomli; lugn, betraktande henne och likasom njutande af hennes anblick ER rökmolnen. Hvem vet, om han ej tyckte henne liksom en engel; som sväfvade i skyarna? Hvem kunde väl tvifla på, att kärleken gjorde honom stum? Men en ag, sedan han suttit ovanligt länge försjunken i djupa tankar, flyttade han plötsligen sin stol närmare till hennes. Ändligen var det afgörande öngoblicket inne, Hennes oroliga hjerta började slå fortare och fortare, allteftersom han ryckte närmare, Han fattar hennes liljehvita. hand, som nu utan motstånd hvilar i hans — och en tryckning af den sköna besvarar hans ömhet. Han griper hennes pekfinger, och i sin distraktion sticker han detned ipiphufvudet och tillpackar den brinnande tobaken — hvarpå han återvänder till sin förra plats, knappt märkande det anskri af smärta, som damen upphäfde. How glömde ej så lätt den lärde mannens uppförande. — Georges Sand har till förläggaren Michel Levy i Paris försålt alla de arbetenj som hon skrifvit ända: sedan Februarirevolutionen: och äfven dem som hon framdeles.: ämnar författa, mot ett honorar af 250,000 francs, ; y