Aftonbladet – 24 december 1860, sida 1

svetten från. min panna, när jag plötsligen börde deras röster tätt bakom mig. De kände på luckan till samma fönster vid hvilket jag satt. Den var, liksom alla de andra fönsterluckorna i huset, skyddad af jernbommar. Jag lyssnade i ångestfull spänning efter att få höra ljudet af filning, men ingenting sådant förmärktes. De hade synbarligen räknat på att kunna skrämma mig att utan svårighet släppa dem in, och derföre kommit utan att vara försedda med några slags! bräckjern eller andra dylika verktyg. En ny salfva af svordomar underrättade mig, att de: varseblifvit detta nya hinder. Jag lyssnade andlös efter någon varning om hvad de bärnäst skulle taga sig till, men deras röster tycktes dö bort på afstånd. De aflägsnade sig: från fönstret. Ämnade de då lemna buset alldeles? Hade de misströstande uppgilvit förs söket att finna en ingång? S Ena lång tystnad följde nu — en tystnad, som pröfvade min bebjertenhet ännu mera än till och med våldsambeten af deras första anfall på dörren. : ; Fasansfulla: misstankar ansatte mig att de möjligen kunde vara i stånd att genom list och bedrägeri åstadkomma hvad. de ej kunde uträtta . med våld. Så väl jag än kände till stugan, började jag frukta, att det ändå kunde finnas något medel att. lömskt och hemlighetsfullt intränga i den, hvarpå jag ej var förberedd. Väggklockars pickande gjorde mig nervös och eldens tillfälliga sprakande kom; mig att spritta högt till. Tjugo gänger i minuten tittade jag ut i förstugans mörka vrår, ansträngande mina ögon till det yttersta, återhållande andedrägten och bemödande mig att förutse de mest osannolika händelser, de mest orimliga faror. Hade de verkligen gått? Eller ströko de alljemt liksom glupska,f lurande vargar omkring huset? O, hvilken penningesumma jag. ville hafva gifvit till, blott för att få veta hvad de togo sig till under denna hemska tystnad! Min grufliga ovissbet skingrades snart på det mest förfärande sätt. Ett rop ifrån en af dem, som tycktes. komma ned genom skorstenen, träffade plötsligt mina öron. Det var så oväntadt och ljöd så ibåligt och hemskt i nattens djupa tystnad, att jag. skrek till för första gången under hela detta ebyggliga upp