Aftonbladet – 24 december 1860, sida 1

den emot dörren. Derofvänpå -uppstaplade jag min fars verktygskista, tre stolar, en stor korg med kol — och slutligen släpade jag ut det tunga köksbordet och sköt in det så tätt jag kunde till stöd för hela barrikaden. -Tjufvarne hörde mig, då de nu åter kommo fram till dörren med nya stenar. Jerry sade: Stopp litet! och sedan rådslogo de hviskarde tillsammans. Jag lyssnade ifrigt och lyckades uppfånga dessa ord: Låt oss försöka på andra sidån. Ingenting mera sadet, men jag börde deras fotsteg aflägsna sig från dörren. Ämnade de väl nu anfalla bakdörren? Jag hade knappt gjort mig sjelf denna fråga, förrän jag hörde deras röster på andra sidan huset. Bakdörren var mindre än den på framsidan; men derföre också starkare — den var gjord af två massiva ekplankor, -bopfogade längs efter, och på insidan förstärkta af tjocka tvärslå r. Den hade inca reglar, som förstugudörren, men tillstängdes medelst en jernstör, som i sluttande riktning lopp tvärs öfver denkamma och på ömse sidor var säkert fästad i muren. sFörr måste de rifva ned hela stugan,än de kunna bräcka den dörren, tänkte jag. Och de tycktes snart finna detsamma sjelfva. Efter fem minuters dunkande på dörren, upp-. gåfvo de hvarje vidare försök på det hållet, och kastade sina tunga stenar ifrån sig under förbannelser och svordomar af raseri, förskräckliga att höra. Jag gick in i köket och satte mig eller rättare föll ned påbänken vid fönstret, för att hvila ett ögonblick. Den hemska ovissheten och själsskakningen började i förening angripa mina krafter, allsvetten frambröt i stora droppar på min panna och jag började känna af de skråmor. mina händer erhållit vid upp-. staplandet af barrikaden innanför förstugudörren. Jag hade ej förlorat det minsta af min beslutsamhet, men krafterna började svika mig. Der stod en butelj konjak i skänkskåpet, som min broder, sjömannen, hade lemnat qvar, då han sist var i land. Jag drack en droppe deraf. Aldrig, hvarken förr eller sednare, har jag smakat någonting, som gjort mig hälften så godt som denna välsignade munfull konjak. Jag satt ännu qvar vid fönstret och torkade