Aftonbladet – 24 december 1860, sida 1

DEN SVARTA STUGAN Berättelse af WILKIB COLLINS. ÖFVERSÄTTNING. (Slut fr.torsdagsbladet:) Då tesakerna voro! undanställda, tog jag min btickstrunipa! och arbetadbi flitigt. derpå så länge, att jag slutligen började känna mig sjttnig. Menobrasan var så Värm, så anger nära och eprakade så muntert, ått jag ej ännu. kände Besluta mig till att öfvergifvå den för att Få Ull sängs. Jag satt och såg in i 1ågan med ovilligt blinkande ögon och: stickstrumpan i knäet — satt tills regnets plaskande derute och vindstötarnes nyckfulla, vresiga dån hördes allt svagare och svagare i mitt: örasv De-Bistå ljud jeg förnäm innan jag verkligen saf rig och slumrade af, voro eldefis Bladtiga sprakande och kattens låga, jemna spihvande, der hån välbehagligt ie på spiseln och gassade sig i det varma eldskenet. Dessa voro de sista ljud jag. börde, ignån jag somnade. Det ljud: som väckte mig; var ett tungt, dånande slag på förstugudörren. . Jag spratt upp, med bjertat — som ord-; språket söger — P halsgröpen, med en ögonblicklig, rysande förskräckelse, som kom håren att resa big. på mitt hufvad; jag spratt. upp ändlös, iskall och orörlig, väntände uns! der den Hemska tystnaden på jag vet kiiappt hvad, 1 första ögonblicket tviflande om jag. hade drömt att någon bultat på dörren, eller. on slaget verkligen träffat den. Inom Mindre än-ex minut hördes åter ett: nytt vidt slag, ände högljuddare än det för: sta. Jag språng ut i gången och ropade: Hvem der ? ; Släpp. oss in! svarade. en. röst, som jag! genast igenkände för att vara Dick Lurifaxens. SGF HT till täls en smulay min: söta välj och låt mig förklara saken, sade Annan röst, den låga, Dala gäckande rösten af Jicka kamrat — den lurande, vidriga lille mannen, : som han kallat Jerry. Ni är ensam hemma, ! min lilla våckra dufva. Ni kan spränga er vackra röst förderfvad med. att skrika, och ändå fins det ingens-som kan höra det. Hör nu på och varförnuftig, min engel Släpp oss in! Vi vilja ej bafva någon cider den här