Aftonbladet – 24 december 1860, sida 1

gången .— vi skulle bara anbålla om en högst gentil plånbok, söm ni råkar hafva, och er aflidna; förträffliga: mors fyra silfverskedar; som ni håller så fina och blanka på spiselkanten. Om ni bara släpper oss in, skola vi ej kröka ett hår på ert vackra hufvud, min sötunge, och Vi lofva er att gå vår väg så snart vi fått hvad vi vilja ha, så vida ni ej nöövändigt skulle vilja se oss på te. Om ni stänger oss äro vi nödsakade att bryta oss in, och då ... Och då, afbröt Dick Lurifåx vildt, skola vi göra kål på dig. : Jä, återtog Jerry, vi skola verkligen göra kål på er, min sköna. Men ni vill väl ej drifva oss till en sådan ytterlighet, säg? Ni släpper ju in oss beskedligt. 3 Denna långa underhbandling gaf tig tid att sansa mig från det intryck det första slaget på dörren frambringåt på mina sinnen. De båda -bofvarnes, hotelser skulle hafva skrämt somliga qvinnor från sina sinnen; men den enda känsla de Verkade hos mg var en lågande harm. Jag hade, Gud ske lof, ett oförföradt mod, och den uslingen Jerrys lugna, gäckande oförskän.dket eggade det till bögsta förbittring. d Ni fega skurkar! ropade jag till dem genom dörren. Ni tänka er kunna skrämma mig, emedan jag blött är en stackars flicka, lemnad ensam i huset. Ni, eländiga tjufstryKare, jag trotsar er båda! Våra reglår äro starka, våra luckor säkra. Jag är här för att örgvara min fars hus och hem, och -jag skall försvara det mot en hel här af sådana uslingar få : : Man kan tänka sig huru utom mig jag var, då jag skröt och braverade på detta sätt. Jag hörde Jerry skratta och Dick Lurifax svära helå rader af eder... Sedan uppstod en dof tystnad för ett Par minuter och derpå anföllo de båda våldsverkarne dörren. Jag rusade in i köket och grep eldtången, hopade sedan ved på elden och påtände alla ljus jag kunde få tag uti, ty det förekom mig, som om jag bättre kunde hålla modet Uppe om jag hade riktigt ljust omkring mig. Hura ällsamt och otroligt det än kan synas, nien hvad som derefter först tilldrog sig min uppmärksamhet var min stackars kisse, som, halft ibjelskrämd, krupit ihop i en vrå. Jag höll