Aftonbladet – 20 december 1860, sida 2

Aga Stodet 10: a Dane Uragla ferormforslag ks Men det fordras, såsom vi veta, tre stånds bifall för att åstadkomma ett rikets ständers be-Ås slut. Af presteståndet är ycket sällan nå-Ågonting att hoppas; de flesta reformförslag ä möta der ett bleklagdt nej. Alltså på ridå! darbuset bero: det. Skärskådom derföre vårt, riddarbus litet närmare. MN å När riksdagen öppnas är det böst. Ang; r c s k I båtarne gå ännu. Det är marknadstiden för landtmannaprodukter, och jemväl den lämpliga tiden att fara till stad. i ändamål att förse sig med vinterbehofven. Landtadeln reser ltså till Stockholm, ch för att begagna sig af ärfda rättigheter och för att ha ett ställe der lediga stunder kunna angenämt tillbrin-Åc gas och gamla vänner råkas, uttages polletÅ på riddarhuset. Samtidigt ha adeliga garni-5 sonsofficerare och tjenstemän återkommit frön; sina sommarutflygter, från utländska resor, j från badsejourer, från gästbesök i provinserna. ! Äfven de taga pollet. Riddarbuset räknar alltså vid denna tid flere hundrade medlemmar — enj högsti ansenlig samling, inom hvilken alla slags meningar finnas representerade. Särdeles bland landtadeln finnas icke så få, som i vissa lagstiftnings-, i vissa ekonomiska frågor ha tagit något intryck af tidens idter. Men i afseende på såd-na saÅker är det icke nu de definitiva b slutens tid. Man afgör på sin höjd hvilande grundlagsländringsförslag, bet nde hvilka ståndsintressena och ståndsfördomarne vanligen iro med i spelet, hvarföre det välbesatta riddarhuset som uvftast hjelper till att förpassa dem från den provisoriska hvilan till den eviga. eller man företager dechargo-betänkandet, dervid devouementet tädse förstår att till riddarhuset uppbåda en förkrossande majoritet. För öfrigt är det motioner och propositioner, med deraf föranledda preliminära, till beslut ej ledande öfverläggningar. Enellertid Jinbryter vintern. Af landtadeln vill en stor del gerna bem på öppet vatien,, och af dem, som underkasta sig en landväga hemfärd, skola de allra flesta hem till julen. Af ; landtadeln — qvarstannar vid riksdagen nuI mera blott detringa fåtal, som förenar ett varmare intresse för allmänna angelägenheter med det eko omiska oberoende, som tillåter i dem att vistas en hel vinter i hufvudstaden. I Men de äro en försvinnande minoritet. Fältet beherrskas oomtvistadt af i hufvudstaden bemmahörande embetsmän och militärer, dessa ; sednare städse bildande majoritet så ofta en vink erhållits, att deras medverkan är af nöden. ) Sådan är ställningen inom det böglofliga :;ståndet vid den tid då utskottens arbeten börljat taga någon fart och deras utlåtanden inströmma till stånden. Vi tala icke om huru ; anslagsfrågor nu behandlas på riddarhuset, ;! ty det tillbör icke nu ifrågavarande kapitel. 1 Men buru månget lagförslag, på hvilket ari betats under åratal, huru mången reform, som af nationen varit med längtan motsedd, huru I mången humanitetsfråga, för hvilken folkets hjerta slagit högt och varmt, omintetgöres icke nu at de täta leder, som på första vink stå redo att verkställa nedsablingen. Tages vi under denna tid genom riddarhusets medverkan något enda steg framåt, så skall det vara J i någon fråga som af ledarne icke betraktats ; såsom tillräckligt vigtig att föranleda ett särskilt uppbåd, eller ock sker det händelsevis Ipå en qvällsstund, då en större supå eller annan tillställning håller husets dansantare: medlemmar bundna på annat håll. Särdeles hugneligt om man under denna tid kan lyckas att i stället för formligt afslag vinna en återremiss. Man har då tillfälle att fresta lyckan än en gång, under omständigheter, fom hänI delsevis kunna råka vara gynsammare. ; Nya scenförändringar stunda nemligen på riddarbuset med den inbrytande våren. De icke alltför talrika medlemmar af landtadeln, ). som hållit ut vintern öfver, skola hem och ,se till sitt jordbruk. Militärerna skola på I mötea, embetsmännen på resor. Ridderska; pet och adeln krymper alt mer och mer ihop. I Slutet på föredragningen af fjerde och femte I hufvudtitlarne är signalen till nästan allmän I reträtt. Vid början af hvarje plenum afsäga sig tre eller fyra ledamöter sina platser i utskotten. Den egentliga kärnan af ståndet blir) alltmer och mer ett litet slutet kotteri af enskilta intressen. Blott cadren af den konser vativa falangen stannar qvar. Manskapetanser sig permitteradt och inställer sig ej gerna utan kal else och krigsfara. Men derjemte ser man på riddarhusets bönkar en ambulant besättning, vexlande med nä1 stan hvarje plenum, Det är resande, som på . längre eller kortare tid kommit upp till hufvudstaden och mer eller mindre ofta gå uppl ! på riddarhuset; det är i staden vistande adelst män. som, utan att mera träget deltaga iriks-å 1 dfsarbetet, alltemellanåt titta upp på riddarhuset. Följden af dessa förhållanden, men framför allt af det tillfälliga utöfvande afre! I presentantskapet, vi nyss artydt, är den, att ,ingen menniska kan förutsäga huru sådana frågor, som mindre ömt ligga konungamakten om hjertat eller mindre direkt beröra adelns iprivilegier, under denna period skola blifva afgjorda; ty då hela ståndet utgöres af tio å ti tjugu ledamöter, inses lätt, att det beror af Ålen ren tillfillighet, om utslaget skall gifvas faf tre eller fyra bändelsevis uppkomna medi lemmar, som äro för en reform eller emot densamma. Lyckträffen gynnar någon gång I framåtskridandet och de liberala reformerna, ;sloch som ståndet vanligen har afgörandet i sin hand, tillkommer på sådant sätt flertalet af de Å beslut, med afseende på hvilka man efteråt ii kan säga, att riksdagen dock icke blifvit alldeles utan alla nyttiga resultater. Då sjelfva : kärnan dock städse är konservativ, händer det .Ånaturligtvis ännu oftare att utgången blir motsatt och reformerna undanskjutne. Och af hvilka omständigheter beror det icke merändels hvilketdera som skall inträffa! Både salig Tiden och salig Svenska idningen — ) Å konservatismens hädangångna bofpredikanter. — klagade mer än en gång öfver att en Amaranthbbal, ett Jenny Lind-spektakel eller en supå bade förstört en fråga. Vida oftare skulle den liberala sidan ha kunnat beklaga sig öfver att dess åsigter blifvit besegrade, dess planer Åkullkastade derföre att några unga sjelfskrifna lagstiftare stämt möte på riddarhuset eller gått dit af brist på annat tidsfördrif. De ha t.ex. i en flock af fem, sex stycken flanerat på Norrbro. En af sällskapet framkastar det förslaget: ska vi gå upp på riddarbuset en stund? Propositionen bar antagits, och ditkomna ha de bildat majoritet i en fråga, som före deras ankomst skull: ba blifvit afgjord i alldeles motsatt riktning. Sådant är tillståndet på riddarhuset under den tid då egentligen någon möjlighet förefinnes att tillfälligtvis erhålla ståndets medverkan till beböfliga och nyttiga reformers genomförande. Må hvar och en med sig afgöra om det är välbetänkt, att lemna landets angelägenheter på sådant sätt i slumpens hand, och om icke nationens värdighet kräfver, att åtminstone ett kraftigt ogillande af detta oefterrättlighetstillstånd ådagalägges genom ett allmänt uttaladt yrkande på en genomgripande reform. Ty visst är, att t, ex. några nya elementers upptagande i bondeståndet, huru nyttig denna åtgärd än i och för sig må vara, icke förorsakar någon rubbning i riddarhusets hållning, och hvad åter de årliga riksdagarne vidkommer, så vore de ofelbart i flera hänsee den önskvärda och gagneliga, om ett enda stånds makt att afgöra frågan om rformer i lagstiftning m. m. qvarstode vidli de årliga riksdagarne lika väl som vid deja mindre ofta återkommande, enär man måste iv antaga, att presteståndet allt fortfarande komö me att befinna sig ständigt och afgjordt på n annan sida än borgareoch bondestånden. Att ridd erskapet och adeln. som för i t j sa OO —