Aftonbladet – 20 december 1860, sida 1

mtt rum för att bära tekanistern ut till lånboken. Denna onödiga omväg gjorde ag endast af barnslig tanklöshet oc ärdt nog blef jag etraffad för den, som aren sjelf skall medgifva, då han hunnit nåra få sidor längre i min berättelse. Jag höll just på att taga den olyckliga tösanistern ur mitt skåp, då jag hörde fotsteg förstugan. Jag skyndade genast ut och fick e två karlar stiga in i köket — der jag nyss mottagit mr och mrs Knifton.. Jag frågade emligen skarpt hvad de ville, och en af dem varade straxt, att de sökte min far. Han vände ug dervid naturligtvis åt mig och jag kände gen honom för att vara en stenhuggare, som af sina kamrater kallades Dick Lurifax. Han hade ett mycket dåligt rykte för allt utom brottning, något hvarför arbetarne i vår trakt voro kända i hela grefskapet, Dick Lurifax var en slagskimpe och hade erhållit sitt namn för några kvep vid brottandet, hvilka gjort honom beryktad. Han hade en reslig men tung kroppsbyggnad, med ett hoptrycktärrigt ansigie och ofantliga, ludna händer, samt var alltigenom den sista gäst jag, under hvilka omständigheter som helst, med nöje sett. Hans följeslagare var en främling, som han tilltalade med namnet Jerry — en svartmuskig figur, på en gång behändig och lurande i sina er, med ett elakt utseende, som med nde höfjghet tog af sig mössan för mig h, dervid visade ett skalligt hufvud, af högst misstänkta proportoner. Jag misstrodde honom änau mer än Dick Lurifax och försökte ställa mig emellan hans vidrigt skelande ögon och skipet, då jag sade dem, att min far var borta och att jag ej väntade honom tillbaka förrän dagen derpå. Dessa ord voro knappt uttalade, förrän jag ångrade mig att i min ifver att blifva af med mina ovälkomna s hafva varit nog oförsigtig att t:la om för dem, det min far skulie en i ela natten. ivrifaxen och hans kamrat sågo på hvar andra, då jag så obetänksamt lät sapningen undfalla mig, men gjorde ingen, vidare an. märkiiog, utom för ati fråga, om jag ej ville gfva dem en droppe cider. Jag svarade skarp att jag ej hade någon cider hemma — utan frektan för följderna af att vägra dem drioka emedan jag visste att flera karlar arbetade j ett stenbrott tätt invid och som skuile kunna höra mig, om jag ropat på bjelp. De utbytte v omitrån