Aftonbladet – 20 december 1860, sida 1

let ehuru med saknad, för min fars skull. Om jag lemnat honom, hade han ej haft. vågon hos sig; och mim moder hade på sin lödsbädd mottagit mitt löfte att aldrig öfvervifva honom och låta honom tråna bort ensam på den vilda, ödsliga heden. Vår koja, wuru hten den än var, var dock starkt och l byggd; af sten från heden naturligtvis. äggarne voro beklädda både utom och inom med plankor, en skänk af mr Kniftons far till min far, Denna dubbla betäckning af tjocka bräder, som skulle varit öfverflödig på ett annat ställe, var alldeles nödvändig, bär, der de kalla stormvindarne oupphörligt hveno omkring huset och knappast under sjelfva sommarmånaderna mildrade sin häftighet. De plankor, som på utsidan betäckte de groft hopfogade stenmurarne, skyddades af min far möt väta genom bestrykning med tjära. Detta gaf vår lilla bostad ett mörkt, dystert och besynnerligt utseende, isynnerhet när den sågs på afstånd, och derföre hade den i hela trakten kommit att kallas den svarta stuganredan innan jag var född. Jag har nu redogjort för de förhållanden, som läsaren på förhand borde känna, och kan utan vidare uppehåll få öfvergå till den långt ange mare sysselsättningen att berätta min historia. Jag var något öfver 18 år gammel, då en mulen höstdag en herde kom öfver till ass ifrån Moor farm (arrendegården) med ett bret till min far, som blifvit inlemnadt der, Det var från en byggmästare i staden Cliventon som låg ungefär en half dagsresa derifrån. och innehöll en anmodan till min far att ma dit och gifva sitt omdöme vid up det af ett kostnadsförslag till något ganski betydligt byggnadsföretag. Han erbjöd mir farersättning för hans tidspillan samt fill fälle till förtjenst genom att utfia det erfor derliga stenhuggeriarbetet. Denne var sålede mer än vilig att efterkomma den önskan bref vet uttryckte och vidtog gensat förberi delse för sin låoga vandring till staden. I betraktande afden redäu långt framskri In timme, då han erhöll brefvet, och nödvändig I heten att hvila något, innan ban becat sig f j bemvägen, kunde han omöjligt undvika a j vari borta åtminstone en natt. Han töreslo mig att stänga dörren och följa med honor till Moor farm, för att tillbringa natten de hos någon af mjölkflickorna, som kunde vilj i dela sin bädd med mig, ifall jag ej ville stann