utan konungens vilja och vetskap, och hvilket i historiskt hänseende eger den officiella egen. skapen att finnas infästadt bland Wermlands fältjägareregemetes äldsta handlingar för 1794, men härledande från det korta kr get emot Danmark 1788, hvaruti det jägårelandtvärn: deltog som blef första anledninge till organisation af nämnde regemente — och hvilket bref visar att oaktadt Sverge då hade sin fullt ordnade armå, och Hade långt bakora sig den tid, då man ensamt värnade foster landet med den här, som fillkom genom att ogå man ur husen, som det hette, anlitade, och ansåg man rätt och nyttigt att bredvid sen stiende armån anlita — folkbeväpnping. Breftvet, som rörde försvaret af norska gränsen, derinvid de deruti omnämnda. socknar inom Wermland äro belägva,lyderordagrant: Tills vidare varder för Köla och Eda sock-) sar volontären Jacob Lilja beordrader att öfti verse och underrätta i ladda och skjuta samt älla bajometten de sockneboer som till gränsornas bevarande af socknärne på sammenkomsterna valda blifvit. Kommandes derföre en och hvarje af dessa bönder att direkte lyda volontären Jacob Lilja i allt det som ej stri-. der emot de pligter hvarje undersåte är skyldig kung och fäderneslandet; iakttagandes en och hvarje noga härvid, att ej bryta in på I fiendtliga gräntsen, så befallande som lydande, det måtte vara under hvad förevändning som I helst. Morast bro den 3 Oktober 1788. ; Hjerta. Af detta ordersbref inhemtas fyra vigtiga lärdomar nenligen: 1:0 att folkbeväpningssystemet varit tillämpadt under ett af de sista krig Sverge haft, och att det således varit af både konung och folket godkändt. 2:0o att det varit tillämpadt på landsbygden, på Sverges styrka både i freden och för krivet, vår Hedervärda allmoge, hvarförutan len stora och vackra frågan icke torde kom; ma att väga mycket i den vågskål som mäter ! fäderneslandets försvarskraft, ty omfattades: iet äfven af alla våra städer, blef antalet man i ör ringa. Stockholm och Göteborg göra rifrån ett undantag till följd af deras större folkning — men om ej landsortsstäderna ned sig förena kringliggande landsbygd och :vertom, med ett ord om ej stad och land TYörena sig och lemna hvar sin kontingent att sammanslås, utan saken skulle stanna der den börjat, nemligen med få undantag, kanske i närvarande stund blott ett par, inom städerna nsamt och isoleradt, så tillåter jag mig frukta att det blifver allt för litet af den högsinnade anken. 3:o att folkbeväpningen blifvit socknevis på :(ammankomster utsedd, hvilket torde vara ett sfterföljansvärdt exempel; då den stora frågan hinner att göra sig allmänt gällande på lanlet, hvarest socknen torde böra blifva den enMet hvarest delarne organiseras, ordnas och nläras för ett framtida ingående i det hela, vilket vi skola hoppas korama att utgöra ett harmoniskt. system öfver hela riket. 4:0 Instruktionen för Lilja att lära de till olkbeväpningen utkorade att ladda och skjura, ich fälla bajonetten, är äfven, efter min tanka, tadgad under en 43-årig tjenstetid, högst vigig att omfatta för de samhällen som komma ill stånd med en folkbeväpning. År 1845 utgick till hela armån em tryckt promemoria af högre ursprung, med värderika srundsatser i afseende på förenkling af manövern, hvaruti uppställes som princip att icke efatla sig med en mängd småaktiga konstgal. vörelser, hvilka upptaga tid att inöfva på exer-Ås visfältet, utan ait emot fienden någonsin kunnal hegagnasn, ochatt man bör åtskilja det verkigt nyttiga från fredsylansen. Dessa åsigter sälla visserligen manövern, men. böra enligt nin tanka äfven utsträckas till gevärsexerciser, synnerligast ifråga om en folkbeväpning, som ildrig kan komma :i åtanka vid en paradexercis, utan är ensamt afsedd för det krigsnyttiga. öm vi blifva nog lyckliga att kunna komma ill stånd med-en rätt organiserad folkbeväpung, så torde man icke böra trötta denna med .Fredsglans och den till ordspråk blifna ummen på skrufven, då det krigsnyttiga, ladda, skjuta och fälla bajonettens, eller den enklare princip som med de få orden uttalas, lätt och ned gladt sinne inläres af alla som ega kraft sch lagt allvär i leken — och denna princip omfattades äfven af konung Gustaf 1 jelf, som iförenämnde bref uppmanade Stockholms invånare att lära sig skjuta och mäårcheran, det vigtiga i farans stund, som så!edes företrädesvis bör afses för en folkbeväpning, för att under möjligaste korta tid kunna åstadkomma ett kraitigt resultat. Det må kanhända bedömas förmätet af en sammal afskedad knekt att; proprio motu. uppträda i denna vigtiga dagens fråga, men ned kännedom om förenämnde tit. Hjertas bref har jag ej kunnat motstå en inre uppmaning att med detta lemna mitt strå till den stora folkbeväpningsstacken; och mina egna yttranden och omdömen deraf framkallade, nå benäget rillgifvas den studentvärma som innu finnes hos mig då jag förnimmer något i färde vara af så stor nytta för min konung och mitt fosterland som möjligheten af en rätt ordnad folkbeväpning ; och såsom ensvarig, för den uppgifna äktheten af tit. Hjertas bref ecknar jag bär under mitt namn. — Kristinehamn den 15 December 1860. CO. J. G. Linroth, f. d. kapten vid Wermlands jägare. — 2 Rättegångsoch Polissaker. Grabnska förfalskningsmålet. Ransakningen vid rådhusrätten. NY SPARE So neg