Aftonbladet – 17 december 1860, sida 2

Axplockning på den akademiska åkern, Tredje knippan. Blandsädsar. Vi ha sett, bur en lärd förf. i Upsala-Posten vädjat till H. M:t konungens personliga åsigter i den medicinska frågan, ,hvilka åsigters, förmenar vår förf., visserligen icke äro obekanta, ej heller, såsom man nu vill låta påskina, tillkännagifna för någon längre tid tillbaka, då de tvärtom helt nyligen befunnits vara alldeles oförändrade. Af detta sednare yttrande finna vi, huru vår förträfflige förf. ytterligare håller efter Hans Majestät. Förut ha vi anfört hr författarens grundliga argumenter för att H. M. skulle särskilt i denna fråga mer än i någon annan visa prof på en öfverkonstitutionel (sit venia verbo!) regeringslust; hu ger han en icke mindre tydlig fingervisning till högstdensamme att vara konseqvent. Man tycker att detta borde öfvertyga H. M.; men beklagligtvis känner sig vir goda törf. stå på en så slipprig grund, att ban icke ens litar på verkan hvarken af kryp-, smicker-, hotelseeller konseqvens-p ller, utan tager, så godt först som sist, sin tillflykt till andebesvärjelse. Måhända är H. M. spökrädd ! Är ban det icke (såsom vi befara) — ja, det vore verkligen stor skada med afseende på effekten af den så oändligt väl uttänkta och i så värdig akademisk stil hållna besvärjelsen. Hörom hur den låter. Det är allmänt kändt, buru stort värde H. M. satte på framlidne professor Hvasser, som eger så obestridliga förtjerster af att hafva humaniserat det medicinska studiet i Sverge, till följd hvaraf landsortens läkare visserligen icke gifva den ringaste anledning till de mörka målningar, hvilka man i Stockholm tillverkar. Detta konungens förtroende och hans kärlek till Hvasser ådagalades på ett rörande sätt under dennes sista dagar, då konungen 1ät genom dagliga telegrammer underrätta sig om hans befinnande, likasom derigenom att H. M:t genast efter Hvassers död hitsände prof. Molin för att taga ett gipsaftryck, för att sedermera åt sig låta utföra en naturtrogen bild i marmor. Och nu, så kort efter nämnde mans död, vill man inbilla oss, att de åsigter, med hvilka konungen under åratal gjort sig förtrogen, numera hos honom icke finnas, och vill göra de yttranden, han nyligen haft, till förflugna ord ien förfluten tid, hvilka det är en förtjenst att taga tillbaka! Fall ned, läsare, på dina knän för den med enfald parade visdom, som dikterat dessa rader! Stort ärde på framlidne professor Hvasser — humaniserat medicinska studiet — förtroende och kärlek till Hvasser — sdagliga telegrammer, — hans befinnande — professor Molin — ,gipsaftryck, — naturtrogen bild i marmor, — så kort efter nämnde mans död — c. Gudomliga menlöshet, som vi trodde ha försvunnit från jorden, dväljes du änru i de akademiska regionernas vrår och vinklar! Men vi vilja lemna de döda för de lefvande, och öfvergå från det medicinska stud:ets humaniserande, i Upsala till hvad som förmodligen, för kontrastens skull, bör kallas det medicinska studiets realiserande i Stockholm. Vi ha satt, huru vår lärde vän upphöjer aflidne prof. Hvasser, som humaniserade det medicinska studiet, och huru han vederbörligen tillrättavisat Carolinska institutets lärare, som efter bästa förmåga sökt at: realisera samma studium. Men det är en annan omständighet, hvarigenom de sistnämnde än mer och objelpligen förtörnat den lärde förf.i UpsalaPosten. Det har nemligen blifvit sagdt, att lärarepersonalen vid institutet vore beredd att afgå, i händelse den medicinska frågan afgjordes till nackdel för detta läroverk ; och öfver denna hotelse, beskärmar sig vår vän i Upsala-Posten väldeligen. Men som denne oförliknelige författares logik är outtömlig på utvägar, så har han, efter välförrättadt klander af besagde m,hotelsen, och för att icke re än någon annan, äfven å sin sida framställt en motsvarande hotelsen, i det han deducerar sannolikheten af h. exc. kanslerens afskedstaganie, f.r den händelse medicinska frågan afgöres emot hans afgifna utlåtande, Medicinska fakulteterns professorer, som egentligen kunde bafva något att förlora på ett dylikt steg å deras sida, låter likväl vår humane förf. sitta i orubbadt bo. Kanslern utses i all välmening tll offerbock. Härvid kan anmärkas, att det för vanligt menniskoförstånd synes svårfattligt, hvarför under de supponerade omständigheterna kanslern skulle hafva ringaste befogenhet att afgå från sitt embete. Sitt utlåtande bar han afgifvit ensamt i egenskap af universiteternas kansler; och så vida man bedömer saken med aldrig billighet, lärer man svårligen örtänka honom att äfven med någon partiskhet hafva förordat de under hans ledning närmast stående institutioners önskningar. Men huru olika är hans ställning ifrån det ögonblick han antager kancellariatet äfven för Carolinska institutet! Skulle ban, sedan detta skett, kunna ett ögonblick hysa någon önskan att af de tre medicinska läroverken, som med lika rätt påkallade bans älvilja, det ena skulle göras de två andra underdånigt? Måste man ej här. med afseende på denna kanslerens så väsentligen förändrade ställning, efter det förra utlåtandets afgifvande, kunna med skäl, eburu mutatis mutandii tillämpa Luthers vädjande a papa male in? formato ad papam melius informandum? Nögot skäl för hans exc. att afgå derföre att e uppenbar orättvisa icke finse göras mot institution, s.m meunera är ämnad att stå hans eget inseende, kan ej finnas, ad deremot Carvlinska institutets lärar. beträffar, så bekänna vi, att eburu det ifråga varande steget å deras sida skulle för lång tid leda till en stor skada för medicinska ur dervisningen i riket, vi likväl under vissa omständigheter ej skulle kunna annat än gilla det. Ja, ehuru, å en annan sida, man icke bör strängt dömma, om den ene eller andre af ckonomiska skäl skulle låta sig afbålla från ett sådant steg, skulle vi långt mindre gilla detta. Vetenskapen fordrar äfven sina offer; och det länder alltid till vetenskapens bästa att, när så fordras, offret göres, om än för