Aftonbladet – 17 december 1860, sida 1

Jag skulle nödgas tro att ni vore af en ränkfull och demonisk karakter, sådan Wagner målat er. Den usle polacken har förrådt mig,, tänkte Nathalie. Ögonblickligen insåg grefvinnan att hon af nödvändigheten borde göra en dygd och uppoffra sin frihet, för att rädda sin heder. Hon sade derföre: Tro då heldre att jag önskar blifva er lyckas skaparinna. Gifve Gud, att gåfvan af min hand kan ersätta den förlust ni lidit! Hon räckte honom handen. Några ögonblick efter sedan Lothard inträdde till Aberney och innan de hunnit säga något, röcks dörren upp och Tage kom in. Hvilken ryslig lek af ödets, utropade han, doktor Wagner har kört ibjäl sig. Hästarna hafva skenat och störtade med honom och åkdon i strömmen., Och Skuldfrid! utropade professorn och Lothard. Hon är hos vår mor. Hon följde henne hem i går afton,, svarade Tage. Det var derföre som ej Lothard fick följa henne till vagnen. Något sednare på dagen finna vi Lothard, Tage och Skuldfrid hos Edith. Den sednare berättade för den yngste sonen sina lefnadsöden. hvaraf vi känna en del genom doktorns redogörelse till Nathalie. Vi vilja derföre icke trötta läsaren med att upprepa dem, utan endast meddela följande :j Edith hade vid sjutton års ålder af själ och hjerta fästat sig vid legationssekreteraren Magnus Canitz, hvars bekantskap hon gjorde under sitt vistande hos moster Sara. Resultatet af denna böjelse blef, att då han lemnade Sverge följde hon honom till Petersburg, der legationssekreteraren i tysthet lät viga sig vid henne. Han vågade ej göra det offentligen af fruktan för tzarens vrede, emedan denne åt honom bestämt en brud tillhörande en af Rysslands förnämsta familjer. Den utkorade var helt ung, så att något giftermål ännu på ett par år ej kunde komma i fråga. Magnus Canitz hoppades att under denna tid finna någon utväg, som kunde förmå den ryska familjen att bryta förbindelsen. Efter ett års hemligt äktenskap födde Edith en son. Generalen, som fått kunskap om sin brors giftermål, lyckades genom hotelser och öfvertalning förmå honom åt sig öfverlemna