e sitt-afskedstagande erhålla 375 rdr i årlig pen-) sion. — Derjemte valdes till deputerade sockenstämmonämden för år 1861 bland fa stighetsegare, bagaren E. Cederberg. professo: Abelin och kongl. sekreteraren Their IH. sa suppleanter bryggaren Hoff staren Eriksson. Bland ic.v ti!l. deputerade rådman Uppling, ke; felt och handlanden Wallin, samt ull suppleanter sekreteraren i förvaltningen af sjöärendena Holm och kurator ad litem Rosenström. och munmnö ——— — Enligt gällande författningar skall akademien för de fria konsterna, med biträde af sex tillkallade konstvänner, årligen uppsätta förslag å de konstverk, som böra för statens räkning inköpas med de dertill anslagna statsmedel. Vid det sammanträde, som för sådant ändamål skedde i denna månad, fann mar sig icke kunna tillstyrka användande af hela det då disponibla belopp. I dag her nytt sammanträde egt: rum. hvarvid sösom konstvänner voro närvarande: hofrättsråde: Pfefter, kammarrådet Kinmanson, generaldirektör Huss, grossbandlarne Arfwed son och Lallerstedt samt kammarherren Holst. Sedan det blifvit upplyst att 5525 rdr rmtnu vore att använda, blef genom omröstning beslutadt att bos K. M:t tillstyrka inköp af följande taflor, nemligen: 1:o Griffons des PyrenÅes, af Kiörboe, för 1500 rdr; 2:o familjscen i Rättvik, af m:li Lindegren, för 1500 rdr; 3:0 utsigt al cana! grande i Venedig, a Palm, för 900 rdr; 4: utsigt vid Genzano, af Stäck, för 725 rdr samt 5:o konserten på Tre byttor, af Wallan der, för 900 rdr. — Hr Dietrichson öfvergick uti sin tredje förelå8ning i onsdags afton till den svenske nationaldikten; han erhöll en naturlig öfver gång från Oeblenschleger till Tegnår genon att omtala de båda skaldernas möte vid pro motionen i Lund 1829. Han vidrörde i yt tersta korthet den äldre litterära utvecklinger och häfdade Stjernhjelms betydelse, på sammi gång han äfven påpekade retorikens inflytand: i förra århundradet och uppdrog gränsen mel: lan retorik och poesi. I sammanhang härmed omtalades Tegnårs Svea och sAxel) äfven: som Frithiofs Saga, som antyddes vid sida af sina stora och ovanskliga skönheter lida a tvenne hufvudfel: den öfverlastade bildprak ten och sträfvandet efter formfulländning pi den historiska sanningens bekostnad. Före läsaren öfvergick derpå till ett bedömande a det sätt, hvarpå den yngre svenska poesie: hade tillegnat sig Tegnår sisöm förebild fö en ofri produktion och hufvudsakligast imite rande hans fel, och uttalade-ett skarpt tade öfver det ytliga, med tom och-tanklös bild ståt prålande i en betydande del af den nya ste svenska pesien, så som den gestaltar sig egenskap af Tegnerism. Han häntydde slut ligen på en morgongryning genom Runeberg Nästa föreläsning hålles i afton kl. 7, hvil ken kommer att omfatta den -Runebergsk: dikten. — Gårdagens representation å Södra teater: till förmån för en afliden: konstnärs i betrycl efterlemnade familj, gafs för ganska godt hus och åskådarne hade all anledning att vara be låtna med sin afton. Utom medvetandet a att bidraga till ett godt ändamål, fingo d: nemligen såsom valuta för sina penningar et ganska godt och omvexlande spektakel. I der första pjesen, en fransk komedi i den lättar: genren, Han väntar på sin börs,, hade mar dessutom nöjet se en ung debutant mll Lindmark, hvars första uppträdande gjorde ettingelunda dgynnsamt intryck. En monolog: vådevill, Tantens glömska, af inhemsk förf.. tecknande sig —e—n, uppfördes för förste gången. Det är en ung småstadsflickas till. bakablick på sina erfarenheter och intryck un der en Stockholmssejour. Flera häntydningai på dagens förhållanden, en imitation, någo! karrikerad naturligtvis af åtskilliga företeelse) på våra teatrar, samt några kupletter på populära melodier beredde det lilla stycket et rätt gynnsamt emottagande, särdeles som deåt. emot hvad som ofta ir bändelsen, blef mes! hfvande och anslående mot slutet. Det sät på hvilket mll Blomqvist utförde monologer tillskyndade henne en framropning. Till slu: gafs efter ett violoncellhummer, utfördt af bi F. Book, den välbekanta vådevillen, Den grö palerån, hvilken nu lika litet söm tillförene förfelade sitt i hög grad muntrande inflytand: på åskådarne. Den unga enkans roll utförde: af mll Freyse, hvilken sjunger sina kuplette; på ett sätt som tillskyndar henne hifligt bifa!l Hon visar derjemte rätt goda anlag för der ättare komedien. Till börden norska förråde) benmnes uttal ännu någon brytning, men bor tyckes på god väg att öfvervinna densamma. — Å Stockholms stads skarpskytteförening: byrå har, fastän den blott tvenne daga: varit öppen, anmälningen af ledamöter och