Folkbeväphingsfrågan och kongl. krigsvetenskapsakademien. (Ur Kapten Puff.) Vid kongl. krigsvetenskapsakademiens sednaste sammankomst fredagen i förra veekan framställdes akademiens täflingsämnen för nästkommande är. Man har bland dessa för oss uppgifvit följande: ; 1) Bör den sedan någon tid omtalade Armstrongskkanonen i någon mån kunna uttränga de gamla katapulterna? 2) I hvad mån skulle en återgång till forna tiders. murbräckor inom belägringskonsten vara: önsklig? 3) Hvilken färg. på vimplarna. på. vårt hästgardes lansar må kunna betraktas såsom för fienden mest anskrämlig? i 4) Skulle det icke hafva sin nytta :medsig att på våra moderna keppis tillämpa det ventilationssystem, som med så mycken framgång användes på de gamla pickelhufvorna? Sedan dessa och några andra lika intressanta och importanta prisskriftämnen ur korigl. krigsvetenskapsakademiens direktions egen fatabur blifvit framställda och godkända, samt efter tillkännagifvande att om någon af -de närvarande hade något nytt prisämne att före-slå, han enligt stadgarna egde att uppgifva. detsamma, tog. landshöfding Montgomery -sig: den dristigheten att såsom täflingsämne fram-kasta den frågan: Huru skola de nu i landet sig bildande skarpskyttekårer organiseras, för attiförening med den stående armen och beväringeh bäst bidraga till landets försvar 2? Om en bomb hade slagit ner i vår lugma kongl. svenska krigsvetenskapsakademi skulle den knappast gjort fruktansvärdare verkanyän denna prisfråga. Vid ordet skarpskyttekårer? hoppade krigsministern general Björnstjerna, såsom träffad af en elektrisk stöt,upp från sin ordförandesol, der han -under hela den föregående-tiden af sammankomster -sut-tit med tankfullt nedlutadt hufvud, försänkt: i en behaglig halfslummer; hr Meyer; den utmärkte fortifikationsgeneralen, rusade; lik detta förfärliga förstöringsverktyg som hos romarne: kallades vädur (aries), emot motionären, och öfverste Hazelius, de stående armeernas bjelte, och i sin egenskap af chef för topografiska kåren bättre än någon annan kännande dena terräng han rörde sig på, uppreste sigi hela sin längd, en fruktansvärd kontrabarrikad mot förslaget, öfverfallande och hotandeatt krossa den djerfve, som framkommit med denna för-fiugna folkbeväpningside, hvilken öfversten: sjelf för 25 år tillbaka i sin barnslighet omfattat, men som sedan hade blifvit utdömd af den allmänna erfarenheten. Dessa herrar förkastade således bela planen. Hr krigsministern tyckte att han hade blifvit för tidigt väckt; man visste ännu icke om några skarp skyttekårer skulle komma att bildas; det )önade således ej mödan att akademien brydde sin hjerna med funderingar huru de Worde organiseras. Efter detta yttrande sänkte hr krigsministern sig sak:a ned i sin ordfö sandestol igen och syntes icke skänka någon uppmärksamhet åt hvad af en följandg talare,