sin artikel och läsa korrektur. Här är det åtminstone ingen orsak att önska en förbättrad lokal, ty detta blad har för längesedan öfverlefvat sig sjelf, det är knappast en skugga af hvad det förr har varit; det är något nästan spöklikt ohyggligt att se denne yngling från 1830 ännu alltjemt göra alldeles samma krumsprång, som för 25 år sedan voro på modet, och koka samma soppa på nutidens korfstickor. Charivariv existerar nu endast af sina teckningar (det har nyligen nödgats afskeda sin bäste konstnär Daumier) och har intet förnuftigt skäl att lefva längre. La Patrie har under de sednare åren, då det gjort goda affärer, putsat upp sin lokal, som nu utifrån ser mycket anständig ut, utan att förbättringarne sträckt sig till sätteri och tryckeri. Äfven Le Sigtcle, har en anständig uppgång, en rymlig, väl möblerad mottagningssal, och dito redaktionsrum, men sätteriet och kontoren för löpande förrättningar befinna sig, utan skydd mot köld och drag, i luftiga trähus på en gård, som vid slaskig väderlek ofta står under vatten. Detta synes dock Vara något för demokratiskt för demokratiens hufvudorgan, det mest spridda franska blad, som har omkring 40.000 abonnenter och, som det stundom sjelf påstår, en million läsare hvarje dag. La Patrie har endast inemot 10—11,000 fasta abonnenter, men afsätter öfverhufvud nästan lika minga nummer styckevis, genom säljandet på gatorna och i boulevardbut:kerna, en trafik, hvilken är hufvudsak för aftonbladen, men så godt som utan betydelse för morgonbladen. Journal des Debats uppehåller sig. ännu, der den existerat från århundradets början, vid en af de äldsta. och smalaste gatorna, som utmärker sig genom att ega det längsta namnet af alla gator i Paris, nemligen Rue des Pråtres de S:t Germain VAuxerrois.. Lokalen är, som man väl kan tänka sig, temligen inskränkt och skum, men der herrskar en viss puritansk ordning och renlighet, och isynnerhet en öfverraskande stillhet... Det är den lugnaste journallokal i Paris. Man tror sig nästan förflyttad till en äldre period, då nutidens rastlösa stoj och -trängsel ännu voro okända, Detsamma gäller också om det religiösa bladet Le Mondex, fordom (LUnivers) som är installeradt i hjertat af Faubvurg S:t Germain, der inga andra blad utgifvas, och der i allmänhet icke annat än andaktsoch teologiska skrifter, böpböcker och broschyrer till förmån för påfven tryckas och försäljas. Denna industri är isynnerhet lefvande i trakten omkring kyrkan S:t Sulpice, och dess stora seminarium (d. v. 8 det-teologiska universitetet, eller prestskolan) der trottoirerna ofta äro svarta af unga prester och luften tyckes drägtig af gudlig och teologisk litteratur. Slutligen bör jag icke heller. glömma den stora journalkaserneni Rue Coq -Heron 5, som vid första påseendet icke är rymligare än ett vanligt privat hus, men som dock åinnehåller ett tryckeri och sätteri, derifrån dagligen 5—6 stora dagblad utgå och dessutom omkring ett tjog större och mindre veckoblad af alla slag, bland hvilka det mest kända är Figaro. Boktryckeriets egare är en storin dustrispekulant, som tillika fungerar såsom förläggare af de flesta på detta ställe utkommande blad. Han tager brorslotten i behållniagen af de blad som gå bra, och lider icke stor förlust af de som gå under, emedan han alltid håller sig syndabockar i mängd, hvilka licke hafva något att förlora och derföre gerna påtaga sig det juridiska och ekonomiska ansvaret. Här utkommer det förträffliga juridiska bladet Le Droit och bland politiska dagblad Le Messager, (förut Lestafette) Le Courrier de Paris, Lopinion nationale (det nya mycket spridda, halft socialistiska oppositionsbladet, med erkännandet af den napoleonska dynastien såsom basis), och midtibland dessa liberala och halfrevolutionära organer tronar, helt godmodigt och som det tyckes i godt förstånd med de öfriga, Frankrikes äldsta blad, den ultralegitimistiska oeh reaktionära Gazette de France, hvilkas redaktörer hvarje ögonblick måste stöta på redaktörerna af Opinion rationale, som de dagligen skälla over och vedergällas af med samma mynt. Alla dessa mångfaldiga -blad hafva sina redaktions-, inKasseringsoch administrations-byråer staplade på hvarandra ochinklämda bredvid I hvarandra i husets begge våningar, likt svalbon. Och likväl tyckas de lefva i fred och ro; man hör der aldrig talas om ett slagsmål, icke ens om en liten trappträta. I en följande artikel skola vi meddela något om de mest bekanta -Pariserbladens inre organisation och om privatlifvet i spalterna.