vart Dlacd mottaga. UTRIKES. Med södra snällposten ba tidningar i dag ingått från London af den 9, Paris och Briissel af den 10. samt Berlin, Hamburg och Köpenhamn af den 11 dennes. FRANKRIKE. Moniteuren meddelar nu äfven grefve Persignys andra cirkulär till prefekterna, hvilket rörer presslagstiftningen. Vi vilja här redogöra för dess hufvudsakliga innehåll. Grefve Persigny börjar med att tala om pressfribeten i England. Jag harlefvat bland ett folk, säger han, hvilket med rätta kar vara stolt öfver sina institutioner, der tryck friheten utan fara för staten, för allmän ordning och för säkerhet till person och egendom öppet utöfvas samt utgör, alla partier till gagn och af alla anlitad och aktad, den säkraste borgen för landets allmänna frihet, ordning och välstånd. Jag har länge åsett dette vackra skådespel, och om jag. ej förut älska den sanna friheten, skulle jag i nämnde land ba fått smak derför. Frankrike bör nu — förklarar hr Persigny — utforska de medel. genom : hvilka England lyckats tillegna sig ryckfriheten, som i Frankrike ännu bar si många fiender, förorsakar så mycken oro och framkallar tå många faror. . Han gör derefter en framställning afden engelska presslag: stiftningen alltsedan huset Hanovers uppsti: gande på tronen, och uppfattar andan deri på följande sätt: fullständig fribet för allt hvad som är en fördel och ingen fara för staten: förvägrande af hvarje frihet, som innebär ett angrepp mot staten. Sådan är den engelsk: frihet, som pressen så fullständigt åtnjuter, ) sjelfva verket blott uttrycket af landets social: och politiska tillstånd. Då det nu icke finne: något pati eller någon enda menniska, son på allvar ett enda ögonblick tänker på at: störta drottningen, regeringen eller parlamentet, så behöfver man ej hysa några farhågor för tryckfiiheten. Men frän den stund, di något parti skulle vilja försöka omstörta staten till förmån för en annan dynasti eller er annan doktrin, existerar tryckfriheten ej längre för detta parti. Herr Persigny leder sig hära; till den slutsatsen, att trycktriheten ej föregår. utan efterföljer en ny stats, en ny dynastis. konsolidering, att så länge det finnes motder beståndande ordningen fiendtliga partier, d. v. 8 så länge det finns nationer i nationen. kan det ej förunnas den beståndande ordningens fiender någon sådan frihet. sOch behöfver jag väl nu, herr. prefekt, formuler: de instruktioner jag har att gifva er? heter det tili slut. Om alla partier, alla författare verkligen underordna sig under vårt samhälles konstitutiva lagar under d n allmänna rösträtten, som grundat Napoleons thron, för att deraf bilda grundvalen för vår: iustitutioner; om dessa partier, dessa skriftställare med aktning för frenska folkets vilja fordra tryck frihet endast för statens upprätthållande och bästa då ha de de facto och de jure samma tryckfrihe: som i England, och lagen om varningar blir en död bökstaf. Att missbruken i samhället eller i rege ringen dragas fram i dagen, förvaltningens handlin gar granskas, orättvisor afslöjas, att idernas, känslornas och de stridiga meningarnes verksamhet al lestädes väcker det sociala, politiska. kommersiell: och industriella lifvet, hvem kan väl förnuftigtvi: klaga öfver något sådant? Men om det finnes partier, som taga sig för mindre att söka i regeringen intvinga sina idter doktriner och åsigter, än att störta staten sjelf, atv uppställa en annan regering mot regeringen, en an. nan dynasti mot dynastien; då tillåta ej, . huru van: mäktiga dessa partier än må vara, aktningen för nationalviljan, det allmänna intresset och lagen atv låta lidelser frodas, som äro fiendtliga mot den be! ståndande ordningen; ty utan att ens tala om fara; så fördröjer allt, som fördröjer partiernas samman. smältning i den stora familjen staten, äfven frihetens åtnjutande för vårt land. Hvad beträffar det verktyg, som den nuvarande lagen genom varningssystemet lägger i mina hän der, så tilkommer det mig ej att derom yttra mig Men om det ändock tillåtes mig att öppet och utar omsvep uttala min mening, så är detta system, såsom en undantagsåtgärd, hvilken upprättandet af er ny samhällsordning kräfver, utan tvifvel till principer lika diktatoriskt som det, hvilket följdes af huse: Hannovers försvarare; men i sjelfva verket är de: mera frisinnadt och uppriktigt än om det, ef. ter Hannover-männens exempel, dolde sig bak om . domstols-formaliteter. Dessutom passar de: oändligt mycket bättre för våra seder och vår lands tillstånd. Utan tvifvel är det svårt, lika som det alltid varit äfven i England, att noga be. stämma den punkt, der den diskussion, som är för staten gagnelig, skiljer sig från den, hvilken är fö, staten skadlig. Detta är en, lika ömtålig samvets sak för en napoleonsk minister, som det var för er hannoversk domaie; dock kan jag försäkra så mycket att jag är beredd att ej rygga tillbaka för någor ansvarighet, då det gäller att förvägra pressen at spgripa staten, under hvad förevändning det vara mi och med hvad adktoritet hon än må inhölja sig; mer derföre skall jag också icke göra anseende till per son å hväd håll det än må vara vid de beslut jag i detta afseende kommer att fatta för att allt me, , och ner befrämja acklimatiseringen i vårt land af der ria diskussionens vanor, om jag så fåruttrycka mig Detta, hr prefekt, är den tankegång jag anbefalle, till ert behjertande, och den jag ber er taga till rät tesnöre vid alla förslag, som skola hemstäl:as til mig. Må ni ej glömma, att ju mera administratienens godtyckliga makt öfver Fpressen är undantagsmässig, desto mera måste dess ntöfrande ledas afer samvetsgrann lojalitet. Men framför allt må ni be tänka, att denna makt. blifvit min ministere tillagd