Aftonbladet – 15 december 1860, sida 1

man ordade om märkvärdigheterna i den beryktade giftblanderskans lefnadsöden. i När jag reste genom mellersta delen af Sverge för ett par år tillbaka, återtog Nas thalie,; berättade man för mig en mörkvärdig och sorglig historia, som der hade passerat för ett par tiotal af år sedan. Den var afså bedröflig natur att jag aldrig hör talas om en förgiftning, utan att erinta mig den. : Det var således en förgiftningshistoria? sade en af dem som befunno sig i kretsen. Ja, på sätt och vis.v Nu lyftade Nathalic upp ögonen: och häftade: dem ;på Lotbardi som fortfarande stod stödd emot Skuldfrids stol och sålunda hade sion plats midtför grefvionan. Det var ett något ihennes ansigtsuttryck, som ingaf Lotbard en förkänning al att hon skulle komma att säga något obebagligt. Nathalie fortfor: På orten lärer ha varit en lagman; ung och omtyckt, som, efter att i några få år med heder .beklädt dommarekallet, sköt sig. Och orsaken ? frågade man. Var högst sorglig.. Natbalies blick flyttades nu från Lothard på Skuldfrid. Dei upptäcktes att lagmannens-hustru, enka efte: en bror till honom, hade förgiftat sin först man, och ....n ,Friherrinnan Canitz, anmälde man. Nathalie tystnade tvärt. Tothard ryckte till oc! Skuldfrid, som vid Nathalies sista ord blifvit dödsblek, kastade en förskräckt blick på Lothard. R ,Friberrinnan Canitz, hvem är hon?,frågade man sig hviskande, Allas blickar rik tädes med spändt intresse mot dörren. Pro fessorn hade skyndat den ankomna till mötes, åtföljd af moster. Sara, som fera gånger måsle-snyta sig för att kunna hålla kontenaneen: och icke börja gråta. ; Professorn förde iw ett stårligt äl le fran