Aftonbladet – 15 december 1860, sida 1

Tages blickar voro. envist häftade på henne; Molnet på hans panna Jjusnades Hon. älskade honom, denna förledande qvinna, inför hvars behag och snille en hvar gick att tända sitt rökelseofter. En dylik visshet bör ega för: mågan att sprida tröst i en löjtnants hjerta; Slutligen när ögonblicket var gynnande mnalkades han henne, i Ni är i afton likare Skuldfrid än någon: sinn, yttrade han, med en bli k af beundrän; xOm så är har jag lyckatsimina bemödant den; men. hvad mera, de som älska Frida skola icke ens för en timme glömma henne för mig., Nathalie gaf Tage, ett mycket farligt ögonkast. Grefvinna, om så är, så ligger endast olyckan deriatt man icke först setter; i det fallet hade man jieke försSkuldfrid kunnatglömma ero . ) Natbalie betraktade Tages ansigte. Det var ivarligt-och deruti låg ett något som sade ine ett han tänkte hvad han yttrade, Nathalie böjde sig uvärsare intill honom, hviskande: Ni bar väl icker glömt ? ; nJag glömmer aldrig. 4 Och i afton ? Är jag på min post. Godt. i Nåera herrar nalkades, grefvinnan. Man började tala om helt likgiltiga saker. Sam: talet blef. särdeles animeradt.; Löjtnant Steen; sov nyligen varit isvEngland berättade åtskil: liga märkvärdiga brottmålshistorier. Natha: lie obligerade Skuldfrid att taga plats bred: vid henve. Professorn befann sig äfven iderti grupp. somsomgafsgrefvinnan, Lothard stod bakom Skuldfrids stol, i Under mitt vistande i -Bremenn, yttrade refvinnan, såg jag hufvudet af en mycket bes ryktad giftblanderska vid namn Margretha Gottfried..-Herrskapet har väl hörttalas om benne?, Frågan besvarades af de flesta jukande och