Aftonbladet – 15 december 1860, sida 1

-Och likväl,, sade; Aberney med allvar, bar du varit det föremål hvarvid. mina förhopp: ningar. voro. fästade. . Då jag stod vid ditt läger den första. morgonen. du. sof. under mitt. tak och jag betraktade ditt friska. och. öppna an sigte, då såg jag i dig min ålderdoms glädje; dess ära och. dess stoltbet.Jag gaf dig mitt namn, fullt förvissad att du skulle.göra heder deråt; men man har; orätt.då man bygger sitt höpp-på ide barn man fostrat; de hålla sällan hvad de lofva. I i Tage satt orörlig. Några ögonblicks paus uppstod. Slutligen reste sig. Tages räckte fadren handen med djup rörelse och ett uttryck af ödmjukhet. ; Pappa, jag vet-att jag illa motsvarat hvad pappa haft rätt att vänta af mig. Jag har varit en villig .slafunder mina. lidelser, och det till:den-grad-attrjeg skulle. blygss ifall pappa hade aning derom; ms nde anslut Ahl: jag skall aldrig sglömma ivtrycket..a pappas ord till moster Sara. sFörgät det förflutna; framtiden skäll försona deto inet Professorn fattade tigande sonens hand och tryckte den. Tage fortfor: ; I Den. omhyälfning som egt rum i. mitt öde; den fullkomliga söndring afvalla mina önskningar -och förhoppningar, som varit en-följd deraf, har lört.mig känna. min egen svaghet och alla de elementer af ondt, som finnasin-, om mig. Jag vetnu att om jag stannar här och bevittnar den lycka; som -kunnat vara min, ifall ödet så ve!at, skall jag aldrig lyckas få iska. Nog af ks eå ältiicke dit ata de en gång mina namn, hvilka seg onda tankar och kör H Detta gillar jag full omligt. : Hvad du nu I önskar -har jag ämnat föreslå dig. ..Du måste likväl innandess visa att du kan vara en mar garn att uppväcka Helor i mitt inre.n