var temligen svag, fortsatte han likväl vägen; men, framkommen till bugten vid Wiby, brast isen tuinder honom ungefär 100 alnar från land. Då nödropen af den olycklige hördes fram till Wiby prestgård, afsände kyrkoberden Adrian genast sina drängar med stegar, stänger och tåg för att bispringa Persson. Det lyckades dem slutligen efter en timmas fortsatta ansträngningar att få upp honom fastän tvenne af drängarne dervid höllo på att förlora lifvet, Dåhan upptogs, var ännu något lif qvar hos honom, men oaktadt ban genast inbars i ett närbeläget hus och der egnades all möjlig skötsel samt fprovincialläkaren genast efterskickades, var all räddning omöjlig.