Aftonbladet – 13 december 1860, sida 3

garne och genom anslag på gatubörnen till kännagafs, att tre lekmän — Reginald Rad cliffe, Richard Weaver (en f. d. prisboxare och William Carter — skulle hålla gudstjens i Exeter Hall. På mindre än en fjerdedels timme, efter sedan dörrarne blifvit öppnade var den ofantliga salen öfverfylld af åhörare Gudstjensten började med en bön, hvari der Allsmöktige anropades att utsträcka sin ar ur himmelen öfver London, för att omvända staden, och framför allt för att sätta en damm mot påfviskhet, påfvelist, puseism och djefvulens list. Hr Carter uppläste derefter sjettc kapitlet i Marci evangelium och försäkrade åhörarne, att man ej kunde rädda sin själ ge nom att hålla upp ettlumpet förmultnadt kors eller ett uselt krucifix, genom att besöka kyrkor med ståtliga torn eller åböra en mängd karlar i hvita kåpor. Hvad som gjordes behof var en verklig omvändelse. Två klasser i London behöfde detta mest, den arbetande klassen, inom hvilken 98 af 100 aldrig besökte I Guds bus, samt den oomvända adeln, bland hvilken det fanns mycken salfvelsefull humbug. Derpå uppträdde hr Weaver (f. d. prisboxaren), och den rörelse, som då genast grep -Jallmänheten, ådagalade, att ban var den som Tutöfvade största dragningskraften Han började med att på melodien till Kannibalöarnes konung sjunga eller skråla en bymn, son: började med orden: Alltjemt ännu ack inger enighet! Församlingen instämde. Har valde sig derpå en text ur Johannis första bref. Hans åhörare borde ej tro, sade han, att der stora återlösningsplanen är idel munväder och bumbug; tvärtom kunde den omvända de största uslingar i London. Det fanns ganska mång: gudsförgätna personer bland dåe församlade, och dessa måste i fem eller sex minuter hållas öfver helveteselden och skakas; om de ei deraf blifva omvända, voro de förlorade. I det att talaren småningom blef allt ifrigare, började ban med oerhörd enersi hoppa hit och dit och ryta fram helvete och förbannelse. Till slut uppmanade han i de gröfsta ordalag och med de häftigaste åtbörder församlingen att anställa ett slags omröstning. De, som trodde, att Kristus hade makt att återlösa, skulle sträcka upp ena handen. Ungefär trefjerdedelar af församlingen gjorde detta; om motsatsen blef det ingen omröstning. Flera unga fruntimmer föllo i vanmakt oc! utburos. Hr Weaver sjöng derpå äanu e hymn: Jag hafver en fader i ett förlofvadi lands på en munter melodi. Hela aftone: hölls församlingen i den största spänning; mer till slut föreföll ett något lugnare meeting för att upptaga de oomvändan. Dylika sandaktsstunder kallar man i England och Amerika .Reviral Meetings (väckelsemöten). I Irland. Norra Eogland och Wales ha de varit ganska vanliga i ett par års tid. Det i Exete Fall hållna mötet lärer deremot vara det för sta af detta slag i London. ÖSTERRIKE. Sannolikheten af hr von Schmerlings utnämnande till statsminister har haft den gods verkan att agio mellan silfver och sedlar förbättrats. De ungerska emigranterna i Donaufurstendömena, försedda med penningar och understödda af furst Kusa, röra sig der på ett sätt som väcker stor oro hos kejserliga regeringen. De synas vänta något krigiskt företag af der nye fursten i Montenegro och ämna begagne detta eom anledning till utbrott af en strid. ITALIEN. i Från Neapel berättas, att då kardinalen, erkebiskopen af Neapel, anländt till staden. hade manifestationer egt rum såväl för Garibaldi som för påfven. Då deltagarne uti upploppet sågo sig omringade, försökte de att antända erkebiskopspalatset. Upploppet fort-: for 18 timmar. Erkebiskopen visade sig pi balkongen af sitt palats med trikoloren. Ut Caserta hade soldater af Garibaldis upplöste här gjort motdemonstrationer mot de reaktionära rörelserna. Flera personer hade blifvi skjutna och omkring 100 arresterade. Äfver i Aversa hade garibaldisterna gjort uppror. Från Gaöta berättas att de belägrande der I dennes aflossat ett profskott, hvarvid de kastade bomben nedslog midt uti det kunglig: palatset. Belägringsarbetena hade framskridit vetydligt. Den 1 voro redan 35 mörsare oci 120 grofva positions-kanoner uppförda. Der kungiiga familjen bodde uti rum som blifvi inrättade i kassematterna. Turinerbladet Nationalits, meddelar analys af det i ministerrådet antagna lagförslaget rörande konungariket Italiens organisation. Den af regeringen antagna principen ä; följande: politisk, militärisk och financiell centralisation, men administrativ decentralisation. I administrativt hänseende skulle endast upp röttbållandet af allmänna säkerheten och fän. gelsernas förvaltring, åtminstone tills vidare. tuillkomma centralregeringen. Allmänna meningen skulle ej medgifva att regeringen af säger sig densamma. Hufvudändamålet mec hela denna anordning skulle vara, att åter gifva provinserna deras autonomi. Indelande: 1 regioner skulle måhända blott vara ett ad ministrativt öfvergångsstadium. De närvarand: kommunallagarne skulle nästan blifva alldele: oförändrade. Hela lagförslaget är mycket 1beralt, och dess författare, Ratazzi, kunde, di han framlade detsamma för den med oinskränk: makt och myndighet beklädde konungen, met skäl säga: att aldrig en furste begagnat si: absoluta makt till en sådan utvidgning af de allmänna fribeten. General Goyon hade låtit med franska trupper på nytt besätta städerna Acquapendentc och Bagnårea, De påfliga gensdarmerneas för drifvande från förstnämnde stad hade skett a: Masis friskara. Turinerkabinettet har förklarat, att öfverste Masi handlat på eget bevå; samt att bans handlingssätt ogillades af Piemonts regering. Bagnarea ligger nära Lagc di Bolsena. Bourbonska truppafdelningar, bestående a! en mängd af de på Kyrkostatens område afväpnade neapolitanska soldaterna, sökte bilda ströfkårer uti Abruzzerna. General Cialdin: hade derföre sett sig nödsakad att uppställa en observationskår vid romerska gränsen, echelonvis från San Gerinano till Casoli, för at