Aftonbladet – 13 december 1860, sida 3

ling ställa sig så, att han må kunna intag: ett främre rum o, 8. v. Alla vinna vid pris täflingen dessutom deraf, att de få göra jem förelser emellan sina djur, sina öfriga exposi tionsartiklar och andras; och af denna jem förelse måste de underlägsna finna sig upp manade att gå framåt, för att framdeles kunn täfla med dem, som redan stå före dem Genom täflingarna blir det för alla kändt hvarest det bästa finnes. Man får genom ut ställningarna och pristäflingarna lära känna hvarest t. ex. de bästa djuren och ladugårdsprodukterna finnas, man får kännedom on hvarest de bästa landtbruksredskaperna m. m tillverkas, och denna kunskap är af stor värde för yrkets vidare fortkomst och utveckling, likasom den i sjelfva verket är för pris: tagarne af högre betydelse än penningevärdet af de belöningar, som komma dem till del. Under alla dessa omständigheter och från alla dessa synpunkter äro pristäflingar och dermed förenade utställningar af djur, Jandtbruksredskaper samt jordbruksoch ladugårdsprodukter af stort värde och af omätligt inflytande på landtbrukets vidare utveckling och förkofran, under förutsättning och med vilkor likväl, att de äro allmänna. Uteslut t. ex. derifrån herremännen och de förmögnare — och följden skall blifva, att det vackraste och bästa, det, som företrädesvis bö framvisas och ses, skall komma att vid pristäflingarne saknas; och det mål, som med dem ytterst måste afses, att få fram det yppersta och det prisvärdaste för att uppmuntra andra att framdeles uppnå och ötverträffa detsamma — detta mål vinnes aldrig, om från täflingarna de uteslutas, som företrädesvis äro i tillfälle att gifva dessa töflingar glans och värde. Man säger: de förmögna. de rika täfla ändå; ett diplom, en jetton är för dem tillfyllest; för dem är penningevärdet i en belöning af intet, eller åtminstone a! underordnadt värde. Så är dock i det hela ej förhållandet. Att flera mil försända ett eller flera djur till en prisutställning medför icke obetydliga kostnader och derjemte ett icke ringa äfventyr, att djuren under utställningen samt vid forslingen till och från den samma skola skadas; — och förefinnas ej några utsigter att genom Vunna priser uppväga dessa kostnader och denna risk, så lärer man i sanning ej kunna räkna på att vid utställningarne få se några täflande djur frå aflägsnare orter. Skulle allmogens djur ensamt belönas, derföre att de tillhörde denna jordbrukareklass, så försvunne med detsamma de allmänna djurutställningarnes egentliga värde, och likaså skulle slöjdexpositionerna nedsjunka till en obetydlighet, om endast allmogens produkter men ej de konstskickligares skulle till prisbelöning få förevisas. Den, som skulle förlora mest härpå, vore onekligen allmogen, som, i saknad att få lära känna något bättre än sina egna djur och sina egna redskaper m. m., skulle gå förlustig om all den uppmuntran till framåtskridande, som bekantskapen med något bättre alltid måste hafva med sig. De större utställningarne, som anordnas vid de allmänna landtbruksmötena eller vid hushållningssällskapens allmänna möten, böra sålunda alltid medgifva öppen täflan för alla. Men jemte dessa allmänna täflingar kunna och böra äfven enskilda anordnas, med uteslutande och särskildt afseende endast för allmogen. I stort måste denna i de flesta fall, af väl kända skäl, stå tillbaka för andra täflande; och medvetandet af denna underlägsenhet afbåller onekligen mången bland allmogen från att vid de allmänna mötena uppträda såsom täflande. Detta är så mycket mera att beklaga, som uppmuntran kommer härvid att saknas för dem, hvilka bäst äro ) behof deraf. Skäl, ja goda skäl förefinnas sålunda, att, på sätt Upsala läns och flera andra hushållningssällskap redan gjort), anordna såväl allmänna som enskilda täflingar för husdjur och slöjdalster m. m.; allmänna töflingsmöten, i hvilka alia, likasom vid våra allmänna landtbruksmöten, äro berättigade att deltaga, och enskilda, i hvilka endast allmogen kan täfla. Vid de allmänna mötena är den allmänna principen för allmän täflan vållen i sin fulla helgd, och det är oss en glädje att, af den erfarenhet vi härom å flera orter vunnit, kunna intyga, att de utmärktare af allmogen äfven vid de allmänna mötena i icke ringa antal pläga uppträda såsom täftande och äfven pläga vinna icke få priser. Vid de enskilda mötena, der menige man ensamme få sinsemellan täfla, har det ock visat sig att utställningarne år ifrån år tilltagit både i hänseende till de förevisade djurens och slöjdalsternas antal och värde; och det lider ej något tvifvel att dessa enskilda utställninsar äfven verka mycket godt och — så att säga — förbereda den stora allmänbeten för de större fria täflingsmötena. Vid såväl de förra som vid de sednare böra så många och så höga premier som möjligt finnas att täfla om; ty ju flera och ju högre premierna äro, desto mera lockande blir det att i dessa täflingar deltaga; och iakttages endast strängt och noga den grundsatsen, att endast fullt prisgilda expositionsföremål prisbelönas, samt att, om sådana icke företes, de till belönimgar anslagna medlen reserveras till andra täflingstillfällen, då fullgoda täflingsföremål finnas förevisade, så kan premiernas talrikhet och betydenhet aldrig skada, utan skall alltid gagna och uppmuntra till en fortsatt, framtida säflan. Anorånas då, såsom vi anse billigt och nyttigt, smärre täflingar t. ex. häradsvis ör allmogen, så är dermed i allo på bästa vis sörjdt för de mindre jordbrukarne och på ntet vis nägon orättvisa begången mot dem, sm vid de allmänna mötena äfven de större sordbrukarne få uppträda såsom täflande och tervid kunna vinna pris för sina utställningsöremål, när dessa befin: as deraf fullt förjenta. Det skulle, a ofvan v ; om vara en orävvisa att utesluta någ Je allmänna täflingarna, och dessa skulle försit värde och sin hetydenhet, om e och bösta ej dem skulle unna vinna pr utan afseend på egarens stånd eller vilkor. 2Vi veta ock huru i Eng) Se härom denna i rift för 1860, första häftet