JE EIA vy AMP UMS SVITGIIGHUTT hittills varit. Om de utställningar af husdjur, som förekomme vid våra allmänna och enskilda landtiruksmöten, samt om prisutdelningarna dervid. af J. Arrhenius. (Denna uppsats, hemtad ur ofvananmälda tidskrifts 4:de bäfte, anse vi vara särdeles förtjent af att vinna en större offentlighet. Den behandlar en ganska vigtig fråga och vederlägger med öfvertygande skäl de oriktiga åsigter, som hos flera hushållvingssällskap gjort sig gällande rörande prisutdelninar vid expositioner af busdjur. Vi äro helt och hållet af samma mening som professor Arrhenius här nedan uttalat, och hoppas att samtlige hushållningssällskapen måtte göra sig tillgodo de ågigter i afseende på prisutdelningar, som den sakkunnige författaren bär utvecklat.) Den erfarenbet, som vunnits från alla länder, der pristäflingar för djur och landtbruks produkter m. m. egt rum, lemnar oveders liga intyg derom, att sådana täflingar utgöra den förnämsta häfstången för landtbrukets lyftning och förkofran. Den täflan, som ge nom utställningar och prisbelöningar uppstår. verkar högst välgörande för utvecklingen a! de landtbrukets grenar, som i täflingarna ingå: och gencm dessa täflingar sporras intresset och lifvas hågen hos jordbrukarre att fortgå på förbättringarnes bana samt att derutinnan. såvidt görligt är, öfverträffa hvarandra. Men för ett en sådan täflan skall kunna uppstå och fortlefva mellan ett lands jordbrukare, fordras det nödvändigt att denna täflan skall, i ordets fullaste bemärkelse — vara allmän, d. v. s. att ingen skall från täflingen vara utesluten, och att sålunda såväl den rike som den fattige, såväl posscesionaten som torparen skola kunna deltaga i densam ma. Hvilken, som derifrån uteslutes, kar med skäl klaga; och det hela lider alltid om. genom ensidiga och trånga begränsningar den ene eller andre gynnas, den ene elle: andre tillbakasättes eller rentaf uteslutes. De: är ju icke personerna, som skola täfla och he lönas, utan deras djur eller deras artiklar etc. : och prisdomrarne, för såvidt allt är räit anordnadt, känna ju icke och böra icke kän a hvem djuren eller de andra expositionsartiklarne tillhöra; de måste handla opartiskt oci prisbelöna det bästa, obekymrade om detta tillhör excellensen eller bonden. Icke är t. ex. ett djur prisgildt, derföre att det tillhör den sednare, och fördömligt eller ej värdt upp