id förra rättegångstillfället af skepparen Anderssc åberopade vittnen, matroserha Schönbeck och Appe qvist samt skorstensfejaren Pettersson voro icke til städes, emedan de med kallelse ej kunnat anträffa Deremot var fångknekten Blomberg, hvilken, af Er lind åberopats som vittne, för att irtyga, att Eng ström varit rusig vid häktniogstillfället sait uppför sig våldsamt, nu närvarande. Sedan Blomberg gått eden, berättade han: at han satt Engström i cell; men enär han ickt kände Engströms sinnelag, kunde han icke säga on hans sinnesstäroning varit en följs af det upprörd: tillstånd, hvari han befann sig till följd af bäktnings åtgärden, eller deraf att ban druckit något. Sedar han inkommit i häktet hade han emedlertid förhålli sig lugn och tyst.. Detta vittnesmål synes sålede: mera skada än gagna Enlinds sak. Ordföranden anmärkte ock, att det var helt natur ligt att Engström skulle vara upprörd öfver den ho nom vederfarna behandling. Enlind inlemnade nu en skrift emot allmänna åklagaren, hvari han sökte framhålla, att han icke vid. tagit någon åtgärd, för att få Engström upp ur kajutan, utan bade denne sjelf rusat upp på däck samt genom sitt beteende gifvit anledning till häktningsåtgärden. Äfvenså begärde Enlnd, att: Engström skulle åläggas uppgifva om han vore delegare i skutan och lasten, eller om ban kommit hit som passagerare och såsom sådan vore upptagen på folkpasset. Allmänna åklagaren bestred allt afseende härå, och anmärkte rättens ordförande, att sådant ej anginge Enlind, en hvar som komme till Stockholm vore väl icke skyldig att för hrr poliskonstaplar redogöra för sina angelsgenheter. Enlind begärde att få vistas på fri fot, hvilket bestreds af allmänna åklagaren, stadsfiskal Jonsson, samt afslogs af domstolen, och uppsköts målet för ofvannämnda vittnens inkallande och hörande till annan dag. — Extra poliskonstapeln Sundqvists hustru är till talad af en hustru Hedin att med uppsåt hafva bestänkt en henne tillhörig kappa och klädning med någon frätande syra, hvarigenom dessa klädespersedlar blifvit förstörda. Då målet i förgår förekom vid dra afdelningen, ålades på grund af förekommen bevisning hustru Sundqvist att gå värjemålsed, men skulle hon först inställa sig hos sin själasörjare för att undervisas om edens vigt. — Karlskrona den 4 Dec. Sistlidne lördag före var vid härvarande rådbusrätt ransakning rörande föröfvad inbrottsstöld uti häktade handelsbokhållarer Sven Gustaf Petterssons tillstängda handelsbod vic gränden emellan Arklimästareoch Konstapelsgatorna En frigifven fästningsfånge med det egyptiska namnet Pharao hade nemligen funnit fr godt att tag: det öfvergifna boet om hand, och, sedan han ej utar möda, medelst en yxa och ett huggjern, förskaffat sig tillträde till boden, börjat inventering derstädes natten till tisdagen den 27 sistl. November, och fort satt densamma följande dag, samt äfven företagit förflyttning af åtskilliga varor, såsom kaffe, socker risgryn, ljus, såpa, bomullslärft m. m. till sin eger bostad hos marinkorporalen Månsson vid Brantaberg. Till Månssons bustru bade varorna blifvit lemnade, och hade hon deraf delat med sig åt sina grann qvinnor, så att konstaplarne från trence olika hål: bopsamlat varorna. Hvad här blifvit omförmälst om Pharao är enligt hustru Månssons inför rätten gjord: bekännelse. Pharao sjelf säger sig i affären ej hafv: haft den ringast: del eller derom ringaste vetskap. Hustru Månsson och Pharao äro i häkte inmanade. — Jönköping den 8 Dec. Rörande det förut omnämnda ohyggliga dubbelmordet å de åldriga makarne Berg, hölls i torsdags inför konungens befallningsbafvande kansliforhör med åtskilliga personer från de närmaste omgifningarae till torpet Lunden Järvid vittnade 5 å 6 personer sammanstämmande, tt en på främmande dialekt brytande mansperson klädd tröja, gråbruna s. k. moleskinnsbyxor och skinn orämad mössa, varit synlig i trakten olika tider på lagen den 28 Nov., eller samma dag mordet begicks, varvid han förfrågat sig om vägen till ömsom Lunlen, Svenarum eller Wrigstad. Sedan en i Westra ärad häktad mansperson, f. d. Dragonen Sven Carlson Hurtig, straffad för 1:a resan stöld och efterlyst f konungens befallningshafvande i Kristianstads län, lifvit den 3 dennes införd till länscellfängelset, fingo fvannämnde inkallade personer efter förhöret i terslags betrakta fången, då tvenne trodde sig med visset uti i urtig igenkänna den till klädedrägten här fvan beskrifna manspersonen. Hurtig, af ett obeagligt yttre och mycket nedsagen till lynvet, förekade likväl all delaktighet i gerningen: För att mellertid icke missleda de ännu pågående spaninarne efter mördarne, utesluta vi alla reflexioner öfer sannolikheten för eller emot Hurtigs brottslighet.