Aftonbladet – 13 december 1860, sida 1

aldrig vetat hvad hon hette, blott att hon var en slägtinge till hans aflidna föräldrar. Att dessa voro döda i hans späda barndom hade man sagt honom. När han vid fjorton åre ålder af professor Aberney blef upptagen som eget barn, tog han för afgjordt att hans föräldrar voro beslägtade med professorn. Han gjorde några frågor; men erhöll då af Aberney den uttryckliga tillsägelsen att icke söka forska i något, som rörde detta ämne, utan vara nöjd med sin närvarande ställning. Han: tycke för Skuldfrid och alla dermed törknippade intressen gjorde äfven att ban litet. ellei intet reflekterade öfver sin härkomst; isynners het som han vid äldre år tog det för afgjordi att han bade någon svaghet af Aberney ati tacka för lifvet. Nu kommo professorns orc och helt plötsligt väckte tankarna på detta af honom så helt och hållet förgätna ämne. Då ban sade att ban ej visste bvems barn han var, hoppades han dermed bringa Aberney sjelf i förlägenbet. Så snart Tage blef färdigklädd trädde har ut i salen, men blef helt öfverraskad at finna Aberneys rum fula af folk, liksom de varit en större bjudving. Ännu mera förun dran väckgte det hos honom, 43 bean I gäster igenkände alla de kamrater. som var närvarande vid uppträdet på Blå Porten. Har helsade dem med en min, liksom han vela fråga: Hvarföre ären I här?, De besvarade helsningen med en lika frå gande blick. Längst fram i salen stod — Lothard, sam: talande med en af de engelsmän, som äfver varit t:llstädes. Professor Aberney stod mid på golfvet mod löjtnant Stfen. Då Aberney fick se Tage, drog han upp sitt ur, kastade en blick på detsamma och yttrade med ljudlig röst: Jag har tagit mig friheten anhålla at herrarne skulle infiona sig h den tvist, som egt rum och min fo tonvigt på Orc ser jag af aftontidningarne för gårdagen att al mänbeten blifvit invigd deruti och att denne