Aftonbladet – 13 december 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE Ar MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Jag! utropade Tage med gnistrande ögon, skall jag gifva honom upprättelse, honom, som skymfiigen slagit mig? Ja, det skall du. Aldrig. Det finnes ej någon mensklig makt, som kan tvinga mig dertill; Jag är den förolämpade, och han må antingen slåss md mig eller ock...... Taga afsked... Dåraktige pojke! Inser du då ej huru uselt du handlat? Usgelt, och hvaruti! Jag har sagt att jag ej är slägt med Skuldfrid, och jag bar talat sanning. För att veta hvem jag är beslägtad med, måste jag först veta hvems barn jag sjelf är.v Såå. Jag trodde eljest att då jag adopterat dig såsom min son, gifvit dig mitt namn och alla de rättigheter ett barn kan ega på en far, min brorsdotter äfven borde af dig anses såsom din kusin; men vi lemna detta. Du skall om en timma veta hvars barn du är. Kläd dig. Professorn lemnade fostersonens rum, Tage skyndade sig att fullända sin toileft. En egen orolig känsla plågade honom. Han upprepade professorns ord: Om en timma skall du få veta hvems barn du är. Tage hade så litet eller intet sysselsatt sig med den frågan: Hvems barn är jag? att det fi I honom helt underligt att nu tänka — Ända till den dagen, då most Sara lät honom komma till. Junta, hade ha vuxit upp i en hederlig familj uti Helsing? der det betalades för honom och der han åt njöt all ig. omvårdnad. Några gång under denna tiden hade ett äldre frun som han vid ankomsten till Junta igenki vara moster Sara, bosökt honom. Ha Sc A.B. vr 237-242, 244-246, 248—260 262—284, 286, 287—290 ;