Aftonbladet – 12 december 1860, sida 1

tvist medfört alltför obebagliga följder för båron OCanitz. Jag bar derföre velat rätta den orättvisa, som blifvit begången, och afgifva en förklaring öfver baronens vägran att slåss, den hans grannlagenhet icke, tillåtit honom att göra. De fleste af herrarne skola troligen medgifva att min fosterson vid uppträdet gjorde sig förtjent af det slag, som tilldelades honom, då jag underrättar herrarne att madame Dorbino är min brorsdotter och kusin till Tage Aberney. Hans förnekande af slägtskapet med henne var således en i bögsta grad oädel handling, för att ej begagna något svårare uttryck. Ehuru smärtsamt det är, måste Jag likväl tillstå att baron Canitz tillrättavisning var på sin plats, att jag i hans ställe skulle ha handlat på samma sätt. Att baronen vägrade slåss med en man, som uppfört sig så föga ridderligt, anser jag ganska riktigt, äfven om ej något annat skäl funnits för denna vägrann. Baron Canitz har icke uppgifvit detta såsom ett skäl, inföll en af de församlade. Baronen har endast svarat: att han icke vill slåss. Vi anse ett sådant uppförande emot en kamrat, den han inför så många förolämi pat, icke förenligt med hederns fordringar. Vill i baronen inför oss här församlade göra Aberrey sin ursäkt, och denne antager densamma, då hafva vi icke något vidare, att säga; i annat fall, inser herr professorn att vi mäste öfvergå på den förfördelades sida och förslara att baron Canitz icke kan vara hans eller vår kamrat.n sHerrarne bafva egna begrepp om hederp, inföll Aberney, med en viss skärpa i rösten; dock vi vilja icke strida om olika åsigter, utan öfvergå till förklaringen. Herrprofessor, inföll. Lothbard, pi är a er till min l mer än ädelmodig, som försvarare, men ja skall rättfärdi, i 5 förhoppningen y utan agg och utan på den, Hvilken i detta ar de fiendtligheter som fun2 vi än i ögonblick beklag