Aftonbladet – 12 december 1860, sida 1

aldrig vetat hvad hon hette, blott att hon var en slägtinge till hans aflidna föräldrar. Att lessa voro döda i hans späda barndom hade man sagt honom. När han vid fjorton års ilder af professor Aberney blef upptagen som eget barn, tog Han för afgjordt att hans förildrar voro beslägtade med professorn. Han gjorde några frågor; men erhöll då af Aberney den uttryckliga tillsägelsen att icke söka (oreka i något, som rörde detta ämne, utan vara nöjd med sin närvarande ställning. Hans tycke för Skuldfrid och alla dermed förknippade intressen gjorde äfven att han litet, eller intet reflekterade öfver sin härkomst; isynnerhet som han vid äldre år tog det för afgjordt att han bade någon svaghet af Aberney att tacka för lifvet. Nu kommo professorns ord och helt plötsligt väckte tankarna på detta af honom så helt och hållet förgätna ämne. Då ban sade att han ej visste hbvers barn han var, hoppades han dermed bringa Aberney sjelf i förlägenhet. Så snart Tage blef färdigklädd trädde han ut i salen, men blef helt öfverraskad att finna Aberneys rum fula af folk, liksom det varit en större bjudning. Ännu mera förundran väckte det hos honom, 43 b dessz gäster igenkände alla de kamrater. som varit närvårande vid uppträdet på Blä Porten. Han helsade dem med en min, liksom han velat fråga: Hvarföre ären I här? De besvarade helsningen med en lika frågande blick. Längst fram i salen stod — Lothard, samtalande med en af de engelsmän, som äfven vayit tillstädes. Professor Aberney stod midt på golfvet mod löjtnant Stben. Då Aberney fick se Tage, drog han upp sitt ur, kastade en blick på detsamma och yttrade med ljudlig röst: Jag har tagit mig friheten anhålla att herrarne skulle infinna sig här i ing af den tvis ita och fimin j k 3 de tonvigt på ordet fosterson. — Med ser jag af aftontidningarne för gårdagen att mänheten blifvit invigd deruti och att denna