Aftonbladet – 10 december 1860, sida 2

mellan honom och baron Canitz. Den sednare visade då, såsom alltid, sin gentlemannakarakter. Gud välsignehonom derför, det önsker Mosters tillgifna Skuld frid. Långsamt vek damen tillsamman brefvet och räckte det åt gumman sägande: Skuldfrid är-och förblir förlorad för Tage. Men om den der olycksaliga menniskan Canitz kunde förmås att........... .. ... icke älska henne, inföll damen, med ett sorgligt leende, Nej; Bå långt. sträcker sig icke någons välde öfver honom; Allt kan den mannen uppoffra,: utom sin kärlek till Skuldfrid;. bvilken makt bar icke hon öfver de bjertan som:en gång tillhört henne., Möster Sara öppnade munnen för attsvara, då.i detsamma en äfdre domestik kom in, sägande på bruten svenska: En herre söker frun. Du vet ju att jag icke tager emot besök. Men han sade, att så framt jag icke. .anmälde eller släppte honom in, skulle han bara sig väg med väld. sDessa voro mina ord, yttrade en klar röst bakom tjenarinnan. Damen och Sara blickade dit. Den sednare utropade för-kräckt: Victorl ; 3 Damen blef dödsblek och förmådde icke röra sig. Hon antydde endast meden rörelse åt tjenarinnan att Hon skulle lemna.dem. På Natbalies förtjusande sommarställe fin a vi tre personer samlade. De voro likvälicke sysselsatta med att njuta af den vackra uftonen, utan sutto inneslutna i salongen, hvars gröna jalusier voro tillstängda, så att end en matt, grönaktig dager irsläpptes i det elcganfa rummet. pDetta är således madame Dorbinos slägt historia; yttrade grefvinnan Nathalie, som var en af de tre. Den var ganska mörk; men, tyvärr, finnes deruti ingenting som kastar skugga på henne sjelf. Hon står ren och skär som sjelfva oskulden på sin brottsliga moders oraf. ; 3