Aftonbladet – 10 december 1860, sida 2

betraktade Sara. Men låt oss icke tala derom, utan om honom. Skuldfrid skule således kunna göra hans lycka! Förlusten af henne skall förstöra hans karakter. Det är min öfvertygelse. Alltsedan hon vägrade honom sin hand har han varit. vild. Han kar sagt att han skall blifva en usling; att ban har ingenting att lefva. för Sara förde näsduken till ögonen, under det hon med darrande. röst fortfor: Den stackars gossen skall hestämdt bära händer på sitt Jlif.Ack, ban har. ett så rikt och varmt hjerta, och har så troget. och. innerligt älskat Skuldfrid, ätt hon pu gjort bonomiriktigt olycklig. Vet Skuldfrid, huru mycket ondt vägran af hennes hand tillskyndat hotiom?5 Ja, tyvärr; hon bar det oaktadt svarat mig dessa rader på det bref jag skref henne till. Sara räckte damen ett bref, hvilket denna med rörelse vek upp och läste: Käraste moster! Icke var det värdt att taga så illa vid sig derföre att tvenne unga män råka i tvist, om också trätofröet är jag. Någon duell kan! jag försäkra moster cj blir af. Detta är också allt hvad jag kan lofva, ty att, enligt mosters önskan, helt romantiskt uppoffra mig sjelf och gifva Tage min band hvarken kan eller vill jag. Se här mina Då jag för sex år tillbaka gaf Tage mitt löfte, skeddå det derföre att min mor bad mig derom. Jag kände icke då mitt inre. Nu, moster, älskar jag icke Tage, och jag skall st drig begå den gudlösa bandlingen och gifia mig utan kärlek. Dessutom: får moster förlåta att jag finner det ömkligt af en man att ej kunna bära förlusten af den qvinna han tror sig älska, utan likt ett barn klaga der5fver och göra andra till sakförare för det, hvaruti han sjelf misslyckas. Hända hvad som helst, Tase blir alirig den, vid hvilken jag fäster mitt öde, detta är mitt orubbliga beslut; s Nu, moster, icke ett ord mera om den saken. Jag beklagar Tage; mindre för det han älskar mig, än för det han är svag och föga ridderlig, Manhar berättat mig uppträdet N