Aftonbladet – 8 december 1860, sida 2

såsom en eländig äfventyrare iter begifva mig ut till främmande land; ty icke lärer någon vilja tjena med den som först offentligt skymfat en kamrat och sedan vägrar skänka honom upprättelse.nLothards bröst höjdes af en djup och qvalfull suck. Å Det är. förfärligt att, sedan man gjort allt, för att uppfylla de fordrivgar hedern ålägger, och i likhet med mig uppoffrat hvarje enskildt intresse för att vinna aktning åt det namn man bär, se ett ögonblicks öfverilning förstöra, trampa ned, tillintetgöra dessa bemödanden. Jag skall således sätta ännu en fläck på det redan förut så nedsölade namnet. Steg hördes i salongen. Lothard spratt till. Blodet brann som eld i hans ådror och likväl erfordrades just nu en hjeltemodig kallblodighet. Tvenne af flottans officerare inträdde till Lothard, som reste sig upp och helsade dem med en stum handtryckning. Innan de hunno yttra ett ord, sade han: . Ni kommer att med mig uppgöra villko: ren för min och Aberneys duell. Jag måste likväl bedja er hemställa till honom om han ej vill ingå förlikning. , Aberney har bedt oss säga, att han afslår hvarje fredligt biläggande af saken. Hanantager icke någon annan upprättelse än den vapen kan skänka. I så fall fordrar han hvad jag ej kan gifvas, svarade Lothard kallt och bestämdt. Jag slåss icke.n ij OCanitz, hvad säger du! utropade de båda kamraterna och sågo på honom med blickar som röjde öfverraskning och ogillande. Ifall du vägrar duellera måste du uppgifva -skälet dertill. R Jag har ej något annat, än att jag beslutat icke slåss. S Detta är icke något antagligt skäl.